Host o böst, ingen röst o ingen tröst...

 
Önskar det kunde lätta nu, denna jädra förkylning fr h-vetet.
 
Jag kan ju inte vara hemma längre, reglerna säger ju att om man e frånvarande över en vecka så får man avbryta sin arbetsprövning o inskrivning med om jag fattat rätt.
 
Undrar vem som är anvsarig för dessa regler ?
Nåväl, de må bära lr brista....
nästa vecka så e de bara att ta tag i livet oavsett måendet.
 
Nu ska jag inte gnälla lr klaga mer för egen del.
Utan nu handlar det om andra människor.
 
I min vildaste fantasi så kan jag inte föreställa mej vilka livsöden vissa människor har gått igenom och  går igenom.
Att dom öpverhuvudtaget orkar finnas till o ha den styrkan att kunna berätta vad dom varit med om...
är ofattbart.
Men min respekt har ni...
och jag hoppas att ni alla orkar dela med er av era upplevelser för er egna läkningsprocess samt göra andra ovetande människor upplysta hur en del är.
Vilka grymma monster det finns.
 
Jag läste idag detta, en man lättade på sitt hjärta...
och jag kan gott erkänna att jag grät som ett litet barn.
 
Kopierat!
 

// 13 år sen jag blev brutalt misshandlad och gruppvåldtagen flera gånger om.

13 år med Posttraumatisk stress syndrom. 
Jag märker framstegen, Förr så gjorde sig PTSDn påmind varje dag dygnet runt även i drömmarna. och blev extra down redan flera veckor innan årsdagen.

Nu dock, med min vilja av stål att aldrig bli ett offer utan en överlevare så har jag kämpat mig uppåt så pass mycket så jag knappt märker av PTSDn dagtid 364 dagar om året. 
Men på årsdagen, då kommer allt tillbaka, flashbacks, oron, ångesten, känslorna, lukterna, ja allt.

Jag vet att det kommer vara bättre i morgon. 
för att gå från att vara totalhandikappad av sin PTSD till att bara ha 1 dag om året som är superjobbig, visst Mardrömmarna är ju kvar (återupplever det i drömmarna flera gånger varje natt i 13 års tid) Men att ha kommit så långt som jag gjort, det ser jag som en seger.
8 män krossade den jag var, 8 män förstörde mitt liv. 8 män har gett mig permanenta själsliga sår som aldrig kommer läka.
Men i samma stund jag slutar kämpa så har de vunnit och det kommer jag aldrig låta ske.Jag är en krigare i ett själsligt krig och kommer aldrig sluta kämpa för min rätt att må bra och duga som den jag är. //

Vilken kille, vilken styrka 

 

Det finns fler som delar m sej av sin öden....

dessa är beundransvärda.