Hösten är här...

den kom med besked, regn,blåst..riktigt ruskväder. Idag skiner dock solen, härligt. Man får vara glad för det lilla :-)

Jag tycker allt känns allmänt segt nu. Har ingen lust med nåt...är det höstens intåg måtro som ställer t det ?

Jag brukar ju oftast vara en glad o positiv kärring, har inte tidigare påverkats av årstidernas växling.

Så jag tror nog det är annat som spökar....

Har fått mer rynkor, djupa rackare..dom fanns inte där innan min födelsedag.  Dom måste ha dykt upp som i ett trollslag...över en natt :-P

Stog o studerade mej i spegeln igår..efter jag tvättat bort sminket. Upptäckte en likhet med min bortgångna mor,jag har aldrig varit spec lik henne. Vare sej t sätt lr utseende....Men vi genomgår ständiga förändringar, både t det yttre o t det inre...så omöjligt är det ju inte att jag kommer t att bli mer lik min mamma på ålderns höst.

Nu tycker jag ju inte att jag är där än...känner mej ff ung o fräsch som en nyponros.Hahaha.

Skämt åsido, åren sätter sina spår hos oss alla. Bara att acceptera o göra det bästa av det..inte mycket annat att göra.

Jag har lite svårt att koncentrera mej här. Jag har fullt av karlar utanför mitt fönster...fr elbolaget. Dom håller på att fixa med kablar, felsöker.
Dom började gräva tidigt i morse så min sovmorgon försvann. Misstänker starkt att det kommer ha hänt mycket när jag kommer hem ikväll.Ännu mindre m p-platser bl,a.


Hej hopp....

så var detta arbetspass avklarat. 2 Kvar sen ledig helg..en helg som kommer att (om inget oföruts händer) gå i umgänges'ts tecken. Det ska bli kanon, ev så blir det lite miljöombyte med :-)
Iaf så blir de t att äta o dricka gott, lyssna på musik o så en massa snack förstås...Härligt!

Idag så gav vi järnet på jobbet på förmiddan... mycket som skulle hinnas med, för att vi skulle komma ut m våra brukare o käka.
Vi hamnade på en pizzeria...gott, för det var länge sen. Jättelänge sen faktiskt. Känns lite som en bonus när vi har möjlighet att göra såna här saker, för oftast så räcker inte personalen. Jäkla besparingar :-(

På em ventilerades det en heldel jobbrelaterade saker. Ibl så blir man bara frustrerad för alltid händer det nåt så man blir sur o ser negativt på hela jäkla kommunen.

Vi är ngr st som sökt sem i mitten på Okt....Sem ansökningarna gjordes för snart 2 mån sen, ff så vet vi inte om vi får ledigt. Jag har fått  lite beviljat...men inte en dag som ligger i mitten....Men hallå!!!!
Det finns inga vik...det är det vi ständigt får höra fr bemanningen. Och dom jobbar tydligen kort, nedskärningar där med. Så dom har ingen framförhållning t att tala om, löser endast det akuta.

Jag avundas dom inte, skulle absolut inte vilja ha deras jobb. Men nog katten ska man ha rätt att ta sem.
Vik finns det...men dom sätter inte upp sej i god tid...Utan kke vecka för vecka.

Jag förstår inte riktigt hur kommunen som arbetsgivare tänker, för kommunal säger att man inte ska bli nekad  en sem som ansökts om minst 2 veckor innan. Det håller inte arbetsgivaren m om.
Har jag missförstått det hela, borde inte kommunen o kommunal gå på samma linje?

Jag trivs m mitt jobb....men ibl så blir jag sugen på att komma fr kommunen.

Det vore kul att få veta hur det funkar i andra kommuner....Kommentarer önskas..:-D


På vandring i minnenas kvarter...

Inte så att jag går runt o besöker platser jag varit på...utan dessa minnen jag har lagrade i hjärnan.

Läste en go väns blogg nyss o som vanligt så dyker det upp aha-känsla o en massa minnen :-)

Jag älskar hästar, fast samtidigt är jag rädd för dom...Men de jag lär känna dom hålls jag gärna med.

Min dotter fick sin första häst när hon var barn,en liten ponny. Jag hade absolut ingen erfarenhet av hästar,jag var bara rädd för dom. Men som förälder så blir man ju delaktig i allt som rör hästen när det kommer en in i ens barns liv. Så jag började sakta men säkert hjälpa till i stallet. det var en pärs vill jag lova, både pga rädslan o att jag var/är allergisk mot dessa djur..även mot spån o hö.

Men allteftersom åren gick o hon skaffade andra hästar så vart jag nog lite immun och deltog både i hästens skötsel och i möten, fester tillsammans m alla de andra i stallet.
Det är ju helt underbart i stallmiljö, m goa människor o trevliga hästar. Det har en lugnande effekt på mej.
Den sista hästen min dotter hade...den tog jag helt t mitt hjärta för goare,mysigare, busigare...kärleksfulla häst får man nog leta efter :-)

Han fick mej helt på fall..t den så milda grad så jag kunde själv åka upp t honom i stallet. Borsta rykta,kratsa hovar o mocka ! Och han visste så väl att när jag kom så vankades det godsaker ;-)

Denna goa häst älskade att busa m mej. När min dotter kratsade hovar så bad hon bara honom lyfta på hoven, så gjorde han det. När jag bad om samma så stog han helt enkelt stadigt på alla 4...jag fick minsann lyfta varenda en. OCH så lutade han sej mot mej så jag höll på att fara omkull..jäkla busfrö. En häst väger ju lite :-D

När vi tog in honom fr rasthage lr sommarbete så gick min dotter bredvid honom o jag framför..hela tiden gick han o puttade mej med mulen i ryggen..som för att skynda på mej. För att slippa det där så tog jag ett steg åt sidan...men se då följde han efter o fortsatte..Jag gick över t andra sidan..samma sak..han följde efter o putta på!
Hahaha sicken rackare.

Vid denna tid hade vi en irländsksettertik oxå...Och hon fick följa m oss t stallet...hon var så otroligt rädd för hästar. Så hon fick själv avgöra om hon ville följa m in t stallet. Och oftast gjorde hon det...höll sej nära oss.
På nåt sätt så fann iaf hunden o hästen varandra så när de kom andra hästar i stallgången så gick hon in för att söka skydd hos denna stora häst.
Vår hund hade fått en hudåkomma, mestadels på ryggen, eksem liknande utslag som kliade. Hon hade nästintill ingen päls där :-(
En dag så gick hon in t hästen o ställde sej mellan hans framben m huvudet. Varför vet jag inte än idag..men dom hade säkert nån överenskommelse :-)

Hursomhelst när hon står där så böjer han sitt huvud ner mot hennes rygg.....och börjar slicka henne, slicka på hennes utslag :-)
Hela hunden skakade... men hon stog kvar. Tyckte det var så skönt. Vi trodde knappt våra ögon, vilken kärlek
vilken omtanke. Hjärtat bara svämmade över.
Detta hände flera ggr, faktiskt varje ggn hon följde med oss. Det var liksom en procedur som dom skulle göra.

Kanske visst han att hennes tid med oss var räknad...att hon var svårt sjuk, så svårt sjuk att vi fick ta bort henne.
Ett svårt o tungt beslut. Hon lämnade ett stort tomrum efter sej...saknar henne ff.

Och tyvärr så fick vi även ta bort denna underbara häst 2 år senare. Jag o min dotters kille var med hela tiden... fy vad hemskt. Så tungt o jobbigt. Jag visste inte att sorgen kunde vara så djup...
Men hans avlivning tog enormt mycket på mej. Grät så mycket...o saknaden finns där ff.

Min dotter har inte skaffat nån ny häst efter honom...å det är 6,5 år sen nu. Och jag har inte skaffat nån ny hund, efter 8,5 år känner jag ff att jag aldrig hittar en som henne.

Vilken inverkan djur har på oss! Dessa underbara varelser som ger oss så mycket kärlek, ömhet, tröst. Dom litar blint på oss. Att vi ska ge dom detsamma tbx...och det är ju inget svårt.

Jag är en sån som anser att mina djur är familjemedlemmar o dom ska ha mycket kärlek o omsorg.