Jag önskar mej sinnesfrid....

 
önskar att jag kunde sluta grubbla o fundera så mycket.
 
Men när allt känns så osäkert runt mej...
ja då kan jag inte bara sluta upp o grubbla.
 
Fundera på vad jag har gett mej in i.
 
Jag önskar att jag hade  en av o på knapp....
o en förmåga skynda på saker o ting...
för att vetskap bör göra att jag kan släppa det som upptar all min tankeverksamhet.
 
Slippa oroa mej.
 
Denna oro...
den äter upp mej inifrån.
 
Har en klump i halsen...
en ännu större i magen.
 
Det här är för mycket för mej...
vet inte vart jag ska vända mej.
Hur jag ska samla ihop mej..
få kraft...
 
Vänta o se hur de blir o utgå därifrån...
men jag fixar inte väntandet i ovisshet.
 
Jag kan inte hindra tankarna som hopar sej i min skalle.
 
Med facit i hand...
så hade jag nog gjort annorlunda om jag hade vetat...
vad jag vet nu.
 
Gällande både det ena å det andra.
 
 
 
 

Egentligen så skulle jag nog inte dela m mej ...

 
av mina tankevurpor nu.
Jag är alldeles för upprörd. ledsen o förbannad....
Orolig t.om
 
Jag mår skit på ren svenska....
mitt egna liv...
hälsa...
otur, you name it.
 
Och så allt som händer i vårt land....
allt som bara går åt helvete.
 
Vad har det tagit åt oss...
dom..
de styrande ?
 
Maken till flathet...
empatilöshet...
m m m m.
 
Jag finner inga ord ens för allt.
 
På ngt sätt så verkar det som att de som styr...
dessa som sitter på lite högre poster...
personer som ska se till vårat väl s a s.
Skydda oss, våra barn fr våldsamma miljöer osv.
 
Vad gör dom ?
Jo, dom avvaktar...
2 små blev dödade...
 
Dom kunde lika gärna satt kniven i handen på de skyldiga.
Va f*n är det för fel ?
 
Våldtäkter...
där går gärningsmännen fria.
 
Det är för mycket nu...
det är dax att sätta ner foten, kräva lagändring...
hårdare straff.
 
Det här är inte det Sverige jag vill leva i...
låta mina barnbarn få växa upp i.
Jag vill att vi alla ska kunna röra oss fritt, utan oro bli överfallna.
Utan oro bli våldtgna då vi plockar svamp lr är på väg hem fr jobb / skola lr dyl.
 
Vi har inte varit förskonade fr våld o misshandel tidigare heller...
men nu har det gått för långt.
Att en del vill påskina att det bara är personer av utländsk härkomst som är skyldiga t allt...
det köper jag inte.
Det finns rötägg överallt...
även här.
Men det passar bra för vissa att lägga all skuld på flyktingar...
ensamkommande.
 
Jag har personligen ingen dålig erfarenhet av de som kommit hit..
utan de jag mött är trevliga killar som försöker komma in i samhället.
Jobbar.....
o jobbar på att lära sej svenska.
 
Sen finns de mindre trevliga oxå...
helt klart.
Dessa som begår brott av ngt slag ska ut...
och aldrig komma tbx.
 
 
I mitt land...
där bryr vi oss.
Vi har empati....
lr har vi det ?
De här har kanske försvunnit...
in i dimman.
 
Men jag tror att de ligger kvar hos de flesta av oss...-
vi behöver bara plocka fram det igen.
Kräva en ändring....
så...
kanske !
 
 
 

Less på allt....

 
varför kan jag aldrig ha flyt...
varför kan inte saker o ting gå som jag vill...
som planerat ?
 
Jag har fått tbx papper ang arbetsskada...
för andra ggn.
Sakndes en underskrift.
Och den personen som ska skriva under tycks de vara omöjligt få tag i :-/
 
Men så e de...
semestertider ställer t det.
 
Jag själv skulle ha åkt iväg en sväng o hälsa på ....
lite sightseeing och så skulle han ha följt m mej hem.
Vi hade planerat se oss omkring här neråt...
men nu har hans pappa åkt in på sjukhus igen.
 
Canser styr ingen över...
man vet aldrig hur länge man får må rätt ok iaf.
 
Så himla tråkigt....
finns inte mycket mer att säga.
Jobbigt för både pappan o resten av fam...
mamman behöver ha sina barn nära.
 
Så jag vet inte alls vad som sker...
mer än att ikväll ska jag på bio m en väninna :-)
Ska försöka få m mej mitt ena barnbarn oxå.
 
Har varit t Kolmården en sväng m fam...
backarna där är inte nådiga.
Trodde jag skulle fara ihop...
ont som bara den.
Dras ff m sviterna.....
men det får väl vara värt det :-D
 
Jag bestämde mej iaf att utman mej själv...
jag m min höjdskräck bestämde mej för att åka linbanan.
 
Ångrade mej redan efter 1-2 min då jag satt i vagnen o sakta åkte iväg...
måna meter över mark.
Höll mej med ena handen krampaktigt i bänken jag satt på....
den andra höll jag i gallret bakom mej.
 
Fy katten...
över grantoppar o gud vet vad vilka träd men över dom åkte vi iaf.
20 meter upp enl dom som vet...
trodde de var ännu mer om sanningen ska fram.
Min behållning av den halvtimmeslånge turen ?
Inget positivt.
 
Phuuuu.
 
Undrar om jag skulle överleva en flygresa ?
Har ju flera vänner på Island som vill att jag ska komma.
Ngr av dom har just varit här på besök !
Det var jättetrevligt att få träffa dom...
den ena hade jag inte träffat på 16 år.
Otroligt !
 
Min son har erbjudit sej att följa m på resan...
hålla handen :-D
Gäller att fundera på saken...
om ekonomin tillåter framledes.
 
Ha en skön vecka.