Funderingar....

på vad som är ok  lr inte ok då man har ett förhållande.
Tänker närmast på div sajter, massor med folk som är gifta..sambo lr särbos m m....som är medlemmar på olika slags sajter.
En del är väldigt hemlighetsfulla där, har inte ens en presentation.
När man får kontakt med ngn av dessa så får man t slut veta vad dom är ute efter och ibl erkänner dom att dom inte är fria..utan bara vill ha lite spänning, krydda t.ex.
 
Idag när jag var in på en sajt så fick jag se att en bekants kille loggade in... eftersom jag är nyfiken av mej så kollade jag in hans sida.
 
Han hade faktiskt skrivit att han hittat kärleken o var lycklig...men han var lite väl påstridig, när han förklarade  sin närvaro.
 
Lite svårt förklara,men jag blev misstänksam..och jag började fundera, varför är man på div sidor o söker kontakt m andra om man är nyförälskad.
 
Man söker chattvänner...absolut inget annat. Men har man så mycket fritid så man har tid för en massa nya chattkompisar....då man jobbar, tar hand om barnen o hemmet m allt vad det innebär, samtidigt som man ska träffa kärleken som bor flera mil bort, så ofta som möjligt ?
 
Jag tycker det verkar lite märkligt men det är jag det. Jag är säkert gammalmodig, tycker att har man hittat 
kärleken då lägga man ner, avslutar sina medlemskap på sajter.
 
FB, räcker gott och väl och då ska man mycket väl kunna varandras lösenord....för då har man inga hemligheter.
 
Men som sagt det är vad jag tycker.
 
Tror jag skulle ha svårt att lita på en man/partner som forts var medl på en sajt efter vi inlett ett förhållande...Men kke hänger ihop med vilka killa/män jag råkat ut för.
 
 
 
 
 
Inatt jag drömde ngt som.....:-)
 
Jag längtar antagligen efter hund igen, länge sen nu sen jag tog bort vår sista..pga sjukdom :-(
 
Inatt drömde jag om att jag passade en hund åt ngn  jag kände, vet inte vem..kke glömt :-)
Men iaf hela fam reste bort och jag tog hand om tiken...
Och så helt oväntat så födde hon valpar...små ulliga gulliga pipiga  varelser...så ljuvlig o fina.
När fam kom tbx så hade dessa valpar växt....Och fam fattade inget, för deras hund hade inte varit m valpar.
 
Men bevisligen så hade hon det... minns inte riktigt där...men i drömmen så såg jag  bara en valp ..
en rätt stor en.. kvar. Inga fler..denna valp hoppar upp i min famn, och jag bara känner att vi hör ihop.
Det är kärlek <3
 
Valpen påminde om en schäfer m ev ngt mer i rasen (jag har aldrig haft en schäfer kan jag tillägga ) Och strl mässigt så kan den ha varit ca 7- 8 mån. Tung som 17, jag pustade o stönade,men säger...jag är förälskad 
 
Jag skulle inte tveka ta hem honom om jag hade ngn som hjälper mej då jag jobbar : Säger jag...varpå min dotter som tydligen var med...svarar, jag vill inte ha hem en hund m gult i pälsen !!!!
 
Slut...en konstig dröm o ett konstigt slut.
 
Men jag antar att det menas att jag borde skaffa hund igen ♥ Önskar det gick...men men :-)
Ngn annan som har en förklaring t drömmen så berätta gärna.
 
 
Ha en trevlig helg. 
 

 
 

Helt kort..

vet inte vad som händer med mej...Jag har väl aldrig nånsin varit så här känslig, är så jäkla stressad...den där eländiga inre stressen som är så jobbig :-( Allt bubblar runt,jag ältar, grubblar...försöker komma t insikt, vad göra...hur hantera. Men de går ju inte, inte gör smärtan det lättare.
 
Fattar inte vad jag ska göra....jag fixar det inte, idag bröt jag ihop totalt..inför chefen och kollegor mfl.
Fick bara en fråga....en vänlig omtänksam fråga.. Hur mår du ? Det räckte för jag skulle börja storgråta.
Inte spec kul sitta å gråta framför alla, nya kollegor osv. Men dom är så himla rara o goa..varenda en av dom.

Ingen som hade ngr negativt lr så att säga pga mitt sammanbrott. Fick t,om stöd fr ett totalt oväntat håll.

Man kan inte älska alla o vi har aldrig gått riktigt bra ihop, men vi har iaf accepterat att vi jobbar ihop o oftast så
funkar det. Vi kan uppföra oss...men så idag så tog hon mej åt sidan, lät mej verkligen få veta att hon stöttar o ställer upp. Om det blir så att jag bestämmer mej för följa hennes råd.
Hennes stöd betyder mycket.
 
Vad allt handlar om berättar jag ev sen...
 
Inatt hoppas jag kunna sova iaf...nu när jag har lättat mitt hjärta här.
 
 
 
Gäspar stort :-)

Ett försök...

till att få ner lite klotter. Blir säkert hur snurrigt som helst för er som läser...men jag känner att jag snart spricker,måste...verkligen måste få skriva av mej.
Jag är inte ensam som mår pyton, utan vi är ngr st iaf....vi har inte haft möjlighet att riktigt prata ut, men iaf skrapat lite på ytan. Så nu vet vi...vi är inte ensamma.
 
Jag vet bara inte hur jag ska gå vidare för att komma vidare, må bättre igen. Jag är ju rätt bra på att dölja hur jag mår, bara dom som känner mej väl...som ser.
Och skulle dom då fråga: Hur är det ?...då brister det...jag börjar storgråta. Har blivit en riktig lipsill...en jag känner sa..har du blivit en lipsill på gamla dar. Ja jag antar att det stämmer, för en känslomänniska har jag alltid varit.
Trots det så tror jag allt att jag föredrar vara som jag är, för ngn känslokall skit som bara ser om sitt hus...är inget för mej.
 
Sen en tid tbx så har min inre stress ökat mer o mer, känner att jag inte räcker till, känner mej utnyttjad...att kraven är för stora...att jag inte uppskattas, inte får ngt tbx osv. Mitt eksem blommar för fullt, inget hjälper...
mitt inre bubblar...jag skakar typ, inombords...avskyr må så...gillar inte den stressen.
Kroppen strejkar...ont, här...ont där...Käkar värktabletter som de vore godis :-(
Sover illa gör jag ju alltsom oftast,inget nytt där....undrar bara hur länge det håller ?
Diabetesen ligger skapligt mestadels...men hur jag än bär mej åt så går jag inte ner i vikt, vill ju gå ner ngr kg.
Är övertygad om att jag skulle orka mer om jag gör det, men jag orkar ju inte ta tag i det...när kroppen skriker..vill inte vill inte. det gör ont. 
Var ju rätt så smärtfri ett tag, sen en grej...en enda grej..så var det kört igen :-s 
Inte mycket göra åt, bara bita ihop....hoppas de blir bättre, hopppas att saker kommer förändras...bli t det bättre.
 
Träffade en gammal vän över en fika häromdagen, det var precis vad jag behövde...och hon med.
Vi kunde prata ut om en heldel, fick klarhet i vissa saker... fick bekräftelse på även då....att jag inte är ensam.
Problemet för min del är att lyckas stänga av...skitsnacket...smutskastning...jag får höra på omvägar, jag ser
lr hör det inte själv längre. 
Trodde det skulle hjälpa om jag plockade bort den delen.. se vad som sades, så skulle jag slippa bli ledsen.
Vill inte må dåligt, bara för ngn behöver trampa o dra ner en annan människa i skiten så hen inte är vatten värd.
Förstår inte hur lättmanipulerade en del är....Men jag har bett få slippa ...dessa kommentarer: Har du sett, har du hört vad hen gjort/sagt ? Vad menar hen m det ?
Vill inte...det är nog.
Till slut förstår nog folk att jag menar allvar.
 
Har du orkat läsa ända hit.....ta då fasta på rådet här ovan ! Ta inte ut saker i för tid...måla inte fan på väggen...
se tiden an....