Ska det vara så här?

Detta m besparingar...nedskärningar på personal mm mm... kan göra en tokig.
 
Sen går det rykten om både de ena o de andra...men enl chef så stämmer inget.
 
Vi får direktiv fr olika håll....ang hur vi ska tänka över sommar o sem perioderna.
 
Fr ett håll ska de bli en personal mindre under sem... fr ett annat så ska man  vänta.
 
En  säger det ska gå undan...  schema/arbetsturer ska ändras ....och ett förslag skulle lämnas
 
så personalen kunde se över...om det skulle fungera, innan schemaläggning på personalmöte.
 
Men tyvärr så visades inget förslag pga h*n kunde inte närvara... h*n får då veta att schema är lagt eftersom vi inte kan vänta hur länge som helst.
 
Jaaaaa då får ni bara ändra det....
M A O så ska vi bara acceptera  förslaget !!
Ändring kan komma ske mitt under pågående sem..antingen så får man bryta sin sem för att ändra schema lr så får man lita på övrig personal.
Inte första ggn det händer isf....
 
Det verkar vara lite svårt förstå att det inte är gjort på en kafferast m schemaläggning...det finns ingen som helst förståelse för att personalen har ett liv utanför jobbet.
 
Det verkar överhuvudtaget svårt förstå vad ett sånt här jobb kräver av personalen.
Saker ifrågasätts...som inte borde bli det...om det fanns kännedom om dom enskilda..berörda.
 
Rörigt värre...oro...brist på chefs närvaro, ständiga förhinder, förändringar...och där står vi, utan svar.
Det skrivs ner o det lovas...
Men antingen så försvinner allt i glömska lr så beror det på ngt annat.
Saker tas upp om o om igen, men inget händer.
 
Vikarier  hoppar av...i sista minuten...
Varför ?
Ja de kan man ju bara spekulera om... men enl hörsägen så känner dom sej inte uppskattade, bara utnyttjade.
Dåligt betalt, man får inte ens räkna alla jourtim i arbetstid...Inte så svårt förstå att ingen lr få accepterar
jobba under såna villkor.
Att en del av oss iaf får låsa ytterdörren på nätterna så ingen kan komma in  till oss de tim vi har sovtid...är troligtvis lyckligt lottade
För andra får sova på madrass på golvet bredvid  enbrukares  säng...Inte spec privat... men så är det..
Bara gilla läget.
 
Undra hur länge vi ska behöva göra det ? Gilla läget alltså!
 
Det muttras o gnälls lite varstans... missnöjet växer m chefen...Men  vi har ingen talan...vem lyssnar ?
Chefen över chefen ? Nääää enl vissa källor så håller h*n alla sina chefer om ryggen....Soc chefen ???
Facket ? Mmm kan så vara..
Men ingen vill bära hundhuvudet....för kommer det fram till ledningen, gör man sej obekväm så är man inte önskvärd.
Om alla drabbade kunde gå samman.... om vi stod enade, då måste dom berörda lyssna på oss.
 
Och kke viss ändring kan komma t stånd iaf.
 
För det här är inget roligt.... vi mår dåligt... dom vi jobbar med för att dom ska kunna leva ett bra o tryggt liv...mår dåligt. 
 
Summa summarum.... Inte konstigt att de är så få män i yrket, dom godtar inte såna villkor...
 
Till slut så vill ingen jobba i vårdochomsorg pga vi är slit o släng varor... en generation åt gången körs det slut på.
 
Vi itutas ständigt att vi ska vara proffsiga, tänka på vårt bemötande, respektera ska vi oxå...
 
Men vi då...ska inte vi respekteras, bli bemötta på ett bra sätt...?