Deppardag...

Konstigt att man ibl anfalls av den stora depparedan...Inget känns bra, det finns inget positivt överhuvudaget m denna dag.
 
Man grubblar o tänker, vrider o vänder på frågorna i skallen...men inte sjutton får man..( lr jag då i detta fallet) ngr svar.
 
Funderar på varför livet är så jäkla svårt, orättvist...varför en del ständigt ska bli svikna.
Varför gör en del svek så ont ?
Varför blir man så djupt sårad av en del människor, medans man bara skakar av sej andra.  
En klar insikt..det är som det är...inte min förlust, mest synd om den andre.
Det vore toppen, slippa bli sårad.
Grubblar på  varför sanningen kan se så olika ut för två människor som delar samma sanning...eg.
 
Dessa tankar o funderingar tar mej ingenstans...
jag antar att dom kommit till ytan bara för jag är sjuk ff, har liksom bara mej själv här... blir väl att man kan grubbla sej dum ihuvudet om det vill sej illa. 
Inte för jag e spec smart i vanliga fall...men jag har iaf mina kloka stunder.
 
Vet iaf att är jag inte fit for fight imorgon så måste jag gå t läkare få intyg. Jäkla förkylning t att bita sej fast, jobbigt m den där febern som kommer o går lite som den behagar.
 
Nåja de är som det är. Inget att gräva ner sej för...men jag kan alltid dra täcker över huvudet !!!
 
Något för oss alla att tänka på :
Hur många gånger blir vi inte nertrampade, ihopskrynklade...bara ner i skiten med oss....
pga beslut som andra tar o omständigheter som dyker upp.
Vi känner oss totalt värdelösa...
Men oavsett vad så får vi inte glömma vårt värde...att vi alla är spec... vi har en uppgift att fylla.
 
 
En klok vän sa till mej en gång..ang ytlighet....egot.
När spegeln uppfanns, så förlorade ngr av oss vår själ...vi blev mer intresserade av hur vi ser ut...än hur vi är.

Intet är som väntans tider...

blir det blockad lr inte ?  Återstår att se.... känner mej iaf som en bov. En bov som gått o blivit sjuk mitt i allt, vet inte ens om det finns ngn som kan jobba i mitt ställe :-(
 
Möte ska vi ha på jobbet med.. och det lär inte bli ngt trevligt, måste försöka vara med på det iaf.
Vi måste stå enade...få  chefen förstå  att vi inte kan förlora en personal.
 
På nåt sätt måste det komma fram att dessa besparingar kommer att sluta illa.
Kostnaden kommer bli större än vinsten...
 
Vi kommer att krypa på knäna....för att försöka ge våra brukare det dom har rätt till, enl lag.
Vi i personalen kan komma dra på oss sjukskrivningar/arbetsskador..och i slutänden så kke det blir som i vissa andra kommuner.
Pga av arbetstyngden så blir det anmälningar fr anhöriga... när det uppdagas att deras nära o kära  inte fått den omsorg dom  hade rätt till.Utan dom hamnar på sjukhus pga vanvård...där en del t.om dör efter en tid.
Sorgligt men sant, det händer i vårt land..i Sverige !!!!!!
Snart sagt varenda dag så  står såna händelser att läsa om i alla dagstidningar, även våra.
Nog måste det väl finnas annat att spara på.
Höginkomsttagarna / Miljonärerna kunde kke bet mer i skatt....för dom klarar sej ju iaf.
Levnadsstandarden behöver antagligen inte försämras för dessa pga det.
 
 
Tror säkert inte hålet i plånboken skulle bli spec kännbart...men vad vet jag, en låginkomsttagare som 
iaf kan bet mina räkningar o  ha mat på bordet. Får ju avstå utlandsresor, men  sånt är livet.
 

Ibland är jag snurrigare än vanligt.

Och det har jag varit en tid nu...för allt som händer runt omkring...Jag fattar ingenting. Antagligen är det väl mej det är fel på som bryr mej...borde nog bli lika ointresserad som många andra, skita helt o hållet i andra människor bara jag får mitt, det jag har rätt till.
Det som jag jobbar för.
Mer ego tänk !!!!
 
Tyvärr, det funkar inte... jag kan bara inte. Jag bryr mej om mina medmänniskor... extra mycket om min familj, mina nära vänner, kollegor och brukarna jag hjälper.
Jag är mån om att dom har det bra, att dom mår bra...Hjälper om jag kan, lyssnar om ngn vill det, ger råd om ngn vill ha det..om jag har ngt råd att ge.
 
I min värld så tycker jag att det är så det ska vara.
 
Jag ger inget för dessa som utnyttjar andra, lr dom som snackar skit om vänner bakom ryggen.
Såna som glider m...håller med, lismar, slickar röv allt för att framhäva sej själv så man få mer . Brrrr.
 
Ibl så blir man bara helt tom... vad kan jag göra ? Hur kan jag förändra ?
 
Det beror så klart på vad det handlar om :-) 
Handlar det om att hjälpa, finnas t för nära kära så är det lite lättare. Där gör jag så gott jag kan ,efter min förmåga.
Jag kan bara hoppas att dessa som jag ställer upp för, ngn gång  ska ta sitt förnuft t fånga, inse att det är dax göra ngt. Att dom själva kan hjälpa sej själva..med lite annat synsätt, ngr förändringar. För de kan jag inte göra ngt åt.
 
När det kommer t större grejer, som få de styrande att fatta att dessa besparingar är ohållbara, det är svårare.
Vi gnäller lite, klagar t facket..that´s it!
 
Dom styrande tycker ju bara vi ska spara... heltokigt...det går ju åt h-vete. Brukarnas rättigheter, vi i personalen sliter o gör så gott vi kan för dålig lön. Vi kämpar för våra brukars väl...om vi så själva stupar. Vi blir långtids sjukskrivna..kke t.om oförmögna att jobba vidare. 
Vad kostar inte det... dessa kortsiktiga förslag som ges, kostar mer i slutänden. Men det fattar dom inte.
Vore intressant att veta varför det alltid blir besparingar...Hur sköter de folkvalda vår ekonomi eg ?
Det läggs ju antagligen mer krut på vissa saker....som rådgivning m m.  
Människor.. gamla, sjuka, barn läggs det iaf inte många kr på.
 
På måndag är vi i blockad !!!
Kanske... men bara kanske ....Ger det något !