Deppardag...
Konstigt att man ibl anfalls av den stora depparedan...Inget känns bra, det finns inget positivt överhuvudaget m denna dag.
Man grubblar o tänker, vrider o vänder på frågorna i skallen...men inte sjutton får man..( lr jag då i detta fallet) ngr svar.
Funderar på varför livet är så jäkla svårt, orättvist...varför en del ständigt ska bli svikna.
Varför gör en del svek så ont ?
Varför blir man så djupt sårad av en del människor, medans man bara skakar av sej andra.
En klar insikt..det är som det är...inte min förlust, mest synd om den andre.
Det vore toppen, slippa bli sårad.
Grubblar på varför sanningen kan se så olika ut för två människor som delar samma sanning...eg.
Dessa tankar o funderingar tar mej ingenstans...
jag antar att dom kommit till ytan bara för jag är sjuk ff, har liksom bara mej själv här... blir väl att man kan grubbla sej dum ihuvudet om det vill sej illa.
Inte för jag e spec smart i vanliga fall...men jag har iaf mina kloka stunder.
Vet iaf att är jag inte fit for fight imorgon så måste jag gå t läkare få intyg. Jäkla förkylning t att bita sej fast, jobbigt m den där febern som kommer o går lite som den behagar.
Nåja de är som det är. Inget att gräva ner sej för...men jag kan alltid dra täcker över huvudet !!!
Något för oss alla att tänka på :
Hur många gånger blir vi inte nertrampade, ihopskrynklade...bara ner i skiten med oss....
pga beslut som andra tar o omständigheter som dyker upp.
Vi känner oss totalt värdelösa...
Men oavsett vad så får vi inte glömma vårt värde...att vi alla är spec... vi har en uppgift att fylla.
En klok vän sa till mej en gång..ang ytlighet....egot.
När spegeln uppfanns, så förlorade ngr av oss vår själ...vi blev mer intresserade av hur vi ser ut...än hur vi är.