Oj då....

kollade besöks statistiken här.
Jisses vad deprimerande...
snart vill ingen läsa vad jag skriver längre.
 
Kan inte klandra...
förstår helt å hållet.
Så jäkla trist, bara gnäll....
Att jag själv e less på att de ska va så här gör knappast saken bättre :-/ 
 
Har varit i en svacka rätt länge nu, dax att försöka ta mej ur den...
försöka strunta i allt skitsnack.
Försöka lägga ner mer tid o energi på mitt egna välmående, kan inte låta andra människor få dra ner mej.
Jag kan ju inte göra ngt åt hur uppförandet är...gäller ju inte ens mej.
 
Knäpp e jag.
 
Vi är snart inne i feb....
Bebisar  som snart ska födas :-) Familjen utökas....bonusdelen då ;-)
Mina egna ungar har inga bebisar på G...
men de kommer nog ngn liten en till vad det lider...
hoppas jag. <3
 
Vintern har kommit t Småland.....
jäklar va snön yr....
blåser som katten så det blir vallar...
Inga stora vallar än så länge....
men kan bli om de forts snöa o blåsa.
Tycker att de räcker iaf.....
det här kom alldeles för sent !
 
Nu ska jag  snart ut bland folk....
prata o ha trevligt...
 
släppa alla andra tankar....
Tankar på  människor som bara klandrar....
funderingar kring kärlek..
om ensamhet.
 
Skönt !
 

Orkeslöst...

tröstlöst...jaaa så känns de mesta ibl....när tankarna gnager, och man funderar så huvudet känns sprickfärdigt.
Hur...Vad...göra, ja de är det jag skulle behöva få svar på.
 
Men med tid kommer råd...lr va är de som sägs ?
Det löser sej.... på nåt sätt gör det ju det.
 
Önskar bara att jag kunde ge f*n i att låta vissa saker påverka mej så...att jag kunde skaka av mej, men tyvärr
det hjälper inte med att vilja här..det hjälper inte heller att jag inte är ensam om att vara för mottaglig när de kommer t vissa saker.
Tillsammans är vi starka, peppa....ge feedback. Vi fixar`t ;-) 
 
 

Varför...Denna oro,stress..förtär ju.

Jag går ständigt med en orosklump/stressklump imagen...pga vissa orsaker. Huvudet är fullt av snurriga tankar, funderingar på hur jag kan förändra. De här pågår även nattetid, då man så väl behöver sin sömn...för att må bra, orka med jobb m m.  Men dessa tankar dyker upp rätt var de är..och jag kan inte skaka av mej dom. Folk, samt vänner kommer m goda råd...talar om att jag måste släppa de där, tänka på annat..kul o trevliga grejer :-)
Ja men de är ju det jag vill...inte f*n vill jag må så här. Låta negativa o pessimistiska tankar styra över mej är inget jag vill...men hur ska jag släppa dom ? Försöker ju, men inget funkar...hur lätt de än låter när alla säger det.
Vill ju inte vara gnällig och lasta mina vänner m de som  stör...
 
Lite hjälpt  är jag av att få skriva ner eländet...även om jag inte kan skriva i klartext.
Det blir som de blir..kke helt ofattbart för er som läser, men då får de bli det. Jag skriver för mitt egna välbefinnande.
Ni kan välja annat som är trevligare o intressantare att läsa.
 
Jag har även försökt att få orosmomentet inse att man ska stå för de man säger, gör. Inte slänga över de på andra.
Ställt mot väggen ett antal ggr, har jag oxå gjort..tyvärr lr kke inte tyvärr  alla ggr, med vittnen.  Men dessa kke föredrar att inte tro på det jag säger...vad vet jag.
 
Dessa som känner mej vet att jag inte far m osanningar, dom vet att jag avskyr lögner o nersvärtning..
Känner dom där vittnena mej ? Ingen aning, jag tycker dom borde veta vem jag är, hur jag funkar...men som sagt.. vissa kan få vem som helst gå på vad som helst.
 
Det är så otäckt att ngn har full kontroll över det mesta som händer o sker, även på fritiden.
Missundsam så länge de inte inte gäller stressobjektet själv. 
 
Låter påskina saker o ting, så man t.om blir glad ibl...för att snabbt komma tbx t verkligheten, spelar hjälpsam...
sen kommer hugget. Missförstånd, aldrig sagt, aldrig gjort. Det är alltid andra som säger o gör saker som inte är fördelaktiga för stressobjektet.
Försöker programera in hos andra vad som ska sägas o göra mot 3:e man...om det är för att försöka skydda sej själv det vet jag inte.
Men helt klart så gör/ säger vissa inget som kan orsaka missnöje hos stressobj...för då är man illa ute.
Jag vet...har fått känna på det.
Usch,  jag vill inte...
Jag avskyr den ledsna, deppiga sönderstressade person jag blivit. Inte många utöver mej själv som märker
av hur jag mår iofs...för visst kan jag skratta o le, men att det gör ont i hjärtat och att det sitter en stor sten i magen .... det syns inte.
 
Skönt med en ledig helg som följs av semester...jag behöver göra kul grejer och ladda batterierna på annan ort.