Nu spricker jag snart...

 
va f*n har jag gjort för ont ?
 
Ngt måste det va....
fick tel fr soc för en stund sen.
Personen börjar m att mer lr mindre skälla ut mej, ifrågasätta varför jag inte har svarat tidigare.
Va ???
Så där börjar man inte ett samtal, men iaf.
Fick svara på ngr frågor om hyreskostnad, medicinkostnad, el osv.
Om jag har bostbidr, annan inkomst utöver aktivitetsstöd.
Ja ni förstår.
Fick frågan om jag hade ngt annat än hyra att bet, jag sa ju som det var att javisst.
Jag hade ju ingen aning om att jag skull hamna i en sån här situation.
Inget som dom tog hänsyn till.
 
Sa att jag var tvungen skaffa nya glasögon ...
ja men dom har du ju bet!!!!!
 
Men det är ju en skuld som ska betalas hade jag inte bet så hade jag inte fått hämta mina  glasögon.
Det fick jag inget svar på.
Har för dyr hyra, att bo i en etta på 30 kvm får man stå ut med.
På frågan vad jag skulle göra m möblerna som inte får plats, sälja o köpa nytt ?
Fick inget svar där heller.
Summa sumarium så har jag 970 kr för mycket i mån enl deras normer !
Jag frågade så menar du på fullt allvar att en människa ska klara sej m hyra, el o mat osv på 9, 700/ mån?
Jaaaa, fick jag t svar.
 
Alltså de här e sorgligt, och tyvärr får jag säja att det här är min erfarenhet av tidigare besök på soc för att få hjälp. Och det är typ 30 år sen !!!!
 
Hur som helst så ska jag få en tid, dröjer runt 3 veckor o det blir t en annan person.
För den här tar bara ngr förberedande uppgifter.
Tack och lov.
 
Men oavsett så ska ni se att jag lever över mina tillgångar denna ggn oxå.
 

Mysko hur folk tänker...

 
antar att en del tycker detsamma om mej.
 
Men vi har en fri vilja, än så länge!
Och ingen har rätt till att göra sej lustig över ditt val, ditt liv.
Gå t försvarsställning o spy galla...
näää det är inte ok!
 
Alla är vi olika, o tur är väl det...
jäkla enformigt o trist det skulle vara annars. 
 
Detta valet har lockat fram de värsta ur folk....
inget snack om saken.
 
Vad jag tycker har jag gjort klart, att sen andra tycker precis motsatt.
Dom tycker att dom jag fasar för är dom enda rätta att välja.
 
Och jag förstår inte, ser dom inte...
läser dom inte samma som jag...
har dom inte hört uttalande av medlemmar på tv?
 
Man väljer det man vill se, höra o tro på.
Och det kan jag inte påverka, bara göra försök t att visa hur jag ser på det jag läst, hört.
 
Helst utan att bli nervärderad pga mina åsikter o rädsla.
 
Sandlåde nivå hela det val tycker jag...
det blir värre o värre för varje valår som går.
 
Lite sunt förnuft o ett gott uppförande kommer man långt med...
lr gjorde iaf.
 
Oavsett vilka löften som ges så är det inte säkert att dom genomförs för fler ska ha ngt att säja till om.
Får inte soc dem m sej andra i deras val löften ja då bryts ju de löften...
gäller alla partier.
 
Sen tror jag att många glömt bort hur lång tid det tar att bygga upp ngt...
men hur snabbt det raseras.
 
Mina tankar här kan likagärna handla om vår vardag, på jobbet...
arbetskamraterna, chefen...
fritiden, m vänner m fam.
 
Men då får du inte ta det ordagrant...
utan bortse  fr vissa saker !
 
Tolkningsfråga :-)
 

Hur får jag ett bra självförtroende, känslan av att jag duger ?

 
Jag tycker att jag förlorar allt....
det lilla självförtroende jag fick efter mycket om o men.
Rasar i snabb takt.
 
Känslan av att duga, den är som bortblåst.
Denna övervikt som ligger t grund, inte ett dugg tveksam om det.
 
Jag äcklas av mej själv, vill gömma mej.
 
Gör så gott jag kan genom att klä mej så löst som möjligt men allt smiter åt iaf.
Köpa nya kläder ligger långt fram i tiden.
 
Vad hjälper det att jag vet att vikten är som den är pga sjukdom mm.
Har fått veta varför jag inte går ner i vikt, varför jag överhuvudtaget gått upp så mycket.
 
Att det stora hela hänger ihop m att jag ff har viss egen insulinproduktion, fel på ämnesomsättningen o insulinsprutorna gör inte saken bättre.
Ingen bra kombo...
så vad gör jag ?
 
Jag vill verkligen inte lägga mej under kniven...
men ibl känns det som enda utvägen.
Orkar inte ha det så här längre!
 
Jag skulle vilja hitta den rätte, en partner som älskar mej för den person jag är...
inte som ser t utseendet.
 
Men iom jag mår som jag gör, känner som jag gör så har jag lagt ner sökandet.
På nätet verkar alla vara utseende fixerade, o väldans sportiga o restokiga.
Inget som lockar mej. 
 
Finns inga dejtobjekt ens.
 
 
 
Jag e deppig, det märks väl! :-O
 
Men jag har så jäkla ont oxå, har tagit ut mej helt i sommar på jobbet...
lr arbetsprövningen  då.
 
Personal brist pga sem både av ord personal o frivilliga...
sjuka oxå.
Har varit dum o burit grejer som jag inte borde...
men vad gör man när det inte finns folk?
 
Ibl har jag varit osäker på om jag skulle bli avlöst, så jag skulle få gå hem.
Ja de har varit slitsamt o nu har det tagit ut sin rätt, har så ont så jag vet inte hur jag ska sitta, stå, gå lr ligga.
Fått sjukskriva mej för det funkar inte jobba sån här.
Får se om det räcker m ngr dagars vila. 
 
Slut på självömkan!