Så vackert....så sorgligt, men vad gör man inte.

Det här har inte jag skrivit, kan inte ta åt mej äran. Jag har helt enkelt kopierat...för denna berörde mej djupt.
Delar m mej här, för att även ni ska få ta del!
Svenskan är inte den bästa..men det har ni säkert överseende med.
Ibland kan du läsa andras berättelser eller texter som är så rörande att det gör dig att gråta. Följande text lämnade mig djupt rörd. Det är en riktig man som skrev så här:
Jag kom hem på natten, och min fru åt middag, jag tog hennes hand och sa: "- Jag har något jag måste berätta." Hon satte bara ner och åt tyst. Jag observerade smärtan i hennes ögon.
Plötsligt visste jag inte hur man öppnar munnen. Men jag var tvungen att låta henne veta vad jag trodde. "Jag vill skiljas", sa jag mycket tyst. Hon verkade inte vara särskilt irriterad av mina ord, i stället frågade hon mig fråga "varför?"
Jag undvek hennes fråga, och detta gjorde henne arg. Hon kastade sig bestick och skrek till mig "Är du inte en man?" Den natten vi pratade inte med varandra. Hon grät. Jag visste att hon ville ta reda på vad som hade hänt med vårt äktenskap. Men jag inte riktigt kunde ge henne ett tillfredsställande svar, hade hon förlorat mitt hjärta till Jane. Jag älskade henne helt enkelt inte längre. Jag kände medlidande med henne.
Med en djup känsla av personlig skuld, förberedde jag en skilsmässa avtal som sa att hon kunde hålla vårt hus, bil och 30 procent andel av mitt företag. Hon tittade på den och sedan hon slet den i bitar. Kvinnan som hade tillbringat tio år av sitt liv med mig hade blivit en främling. Jag tyckte synd om henne.
Slöseri med tid, resurser och energi, men jag kunde inte ta tillbaka vad jag sagt, för jag älskade Jane så mycket. Till slut ropade hon högt för mig, och det verkligen var vad jag hade väntat. För att det ska se henne gråta var faktiskt en sorts befrielse. Idén om skilsmässa, som hade besatt mig flera veckor verkade vara fastare och tydligare nu.
Nästa dag jag kom hem mycket sent, och jag fann henne sittande och skriva vid bordet. Jag har inte äta kvällsmat, men gick raka vägen till sova och somnade väldigt fort eftersom jag var trött efter en händelserik dag med Jane. När jag vaknade på natten, så hon var kvar vid bordet. Jag visste bara att jag brydde mig inte, så jag vände och sov vidare.
Nästa dag hon presenterade sin skilsmässa villkor: - Hon ville inte någonting från mig, men behövde en månads uppsägningstid innan skilsmässan. Hon begärde att under en månad bör vi träffas för att leva ett så normalt liv som möjligt. Hennes skäl var enkla: vår son hade sina tentor om en månad tid att komma, och hon inte vill att vi ska störa honom med vår trasiga äktenskap.
Det var riktigt bra för mig, men hon hade ingenting mer på hjärtat .. Hon bad mig att komma ihåg hur jag hade burit in henne i huset på vår bröllopsdag. Hon bad att jag skulle kunna göra samma sak varje dag under en månad. Jag vill därför föra henne ut ur vårt sovrum till ytterdörren varje morgon. Jag trodde att hon var galen. Bara för att göra våra sista dagar tillsammans uthärdlig, så jag accepterade henne udda begäran.
Jag berättade Jane om min frus villkor. Hon skrattade högt och tyckte det var absurt. "Oavsett vad trick hon använder, så skulle hon inse att skilsmässan", sade hon hånfullt.
Min fru och jag hade inte haft någon kroppskontakt efter mina intentioner fördes till ljus. Så när jag bar ut henne den första dagen var vi båda lite fånig. Vår son klappade bakom oss, "Pappa håller min mamma i hennes armar." Hans ord gav mig en känsla av smärta. Från sovrummet till vardagsrummet, sedan till dörren. Jag gick över tio meter med henne i mina armar. Hon slöt ögonen och sa stilla: "inte berättar vår son om skilsmässan." Jag nickade, lite upprörd. Jag satte ner henne utanför dörren. Hon gick att vänta på bussen till jobbet. Jag körde ensam på kontoret.
Den andra dagen gick allt mycket lättare. Hon lutade sig mot mitt bröst. Jag kunde känna doften av hennes blus. Jag insåg nu att jag inte hade sett mycket noga på den här kvinnan under lång tid. Jag insåg att hon inte var ung längre. Det fanns fina rynkor i ansiktet och hennes hår hade grånat. Vårt äktenskap hade burit på henne. För ett ögonblick undrade jag vad jag hade gjort med henne.
På den fjärde dagen, när jag plockade upp henne, så jag fick en känsla av intimitet. Det var kvinnan som hade gett tio år av sitt liv för mig. På femte och sjätte dagen insåg jag att känslan av intimitet växte igen. Jag berättade inte Jane om detta. Det var lättare att bära henne som månaderna gled förbi. Kanske den dagliga träningen gjorde mig starkare.
Hon väljer vad man ska bära en morgon. Hon provade en hel del klänningar men kunde inte hitta en som passar helt. Sedan suckade hon, "alla mina klänningar har blivit större." Jag insåg plötsligt att hon var så tunn, och det var därför jag kunde bära henne lättare.
Plötsligt slog det mig ... hon hade begravt så mycket smärta och bitterhet i hennes hjärta. Undermedvetet Jag sträckte ut handen och rörde vid hennes huvud.
Vår son kom in och sade: "Pappa, är det inte dags att göra mamma ut?". - För honom har detta blivit en viktig del av livet. Min fru gjorde en gest för att vår son att komma närmare, och hon kramade honom hårt. Jag vände mitt ansikte bort eftersom jag var rädd att jag skulle ändra mig i sista minuten. Jag höll henne i mina armar när vi gick från sovrummet genom vardagsrummet och in i hallen. Armen omringade min hals mjukt och naturligt. Jag höll hennes kropp hårt, det bara blev som på vår bröllopsdag, men hennes lätt gjorde mig ledsen.
På den sista dagen, när jag höll henne i mina armar, jag kunde röra sig knappt ett steg. Vår son hade redan gått till skolan. Jag höll henne hårt och berättade för henne hade jag inte märkt att vårt liv saknade intimitet. Jag körde sedan till kontoret och hoppade snabbt ur bilen utan att låsa dörren. Jag var rädd att en liten försening skulle få mig att ändra mig ... Jag gick upp på övervåningen, öppnade dörren och sade till Jane: ". Tyvärr, jag vill inte skilsmässan längre"
Hon såg på mig mycket förvånad och hon rörde vid min panna. "Har du feber?" Sa hon. Jag flyttade hennes hand från mitt huvud. "Tyvärr, Jane", sa jag, "men jag kommer inte att skiljas." Mitt äktenskap liv var tråkigt eftersom min fru och jag uppskattade detaljerna i våra liv, inte för att vi inte älskar varandra längre. Nu insåg jag att eftersom jag bar in henne i mitt hem på vår bröllopsdag, var det tänkt att hålla fast vid henne tills döden skiljer oss åt.


Jane tycktes plötsligt vakna. Hon gav mig en skarp smäll och sedan smällde hennes dörr och brast i gråt. Jag gick ner till bilen och körde iväg. Jag gick tillbaka en butik på vägen hem, där jag beställde en stor bukett blommor till min fru. Den unga damen bakom disken frågade mig vad hon skulle skriva på kortet. Jag log och sa, Skriv följande: "Jag tar dig ut varje morgon till döden skiljer oss åt."
Den natten jag kom hem med blommor i sina händer och ett leende på hennes ansikte. Jag gick uppför trapporna för att hitta min fru i sängen - död. Min fru hade kämpat mot cancer i flera månader, och jag var så upptagen med Jane och mina egna behov, att jag inte ens hade märkt det. Hon visste att hon snart skulle dö och hon ville rädda mig för den negativa reaktionen från vår son, ifall vi hade drivit igenom med skilsmässan ..
Så i ögonen på vår son - jag skulle vara en bra och kärleksfull make ....
.....................
De små detaljerna i livet är vad som egentligen ingen roll i ett förhållande. Det är inte så stort hus, bil, ägodelar eller pengar på banken. Dessa kan skapa en miljö som främjar lycka, men det kan inte ge lycka i sig.
Så hitta tid att vara din makens vän och göra små saker för varandra som bygger intimitet. - Detta kommer att bli mycket större chanser för ett lyckligt äktenskap!
Om du delar denna, så kanske du kan spara ett förhållande? Det finns många par som inte inser hur nära de var på framgång när de gav upp.


En sammanfattning: Poängen med denna historia är inte att göra dig gråta eller göra något speciellt, men bara för att stanna upp och tänka lite om det vardagliga liv och rörelse är mycket viktigt, och det är verkligen hela syftet med denna berättelse . Bär den med dig i hjärtat, och tänka på det ibland.
"Kan jag göra något själv eller den person som närmast mig? "

Lite att tänka på.

mycket här i livet....när det kommer t oss själva kan vi påverka

Vi kan faktiskt avgöra...om vi ska ge upp...bara strunta iallt...

Eller ...ska vi spotta i nävarna...ta tag i det som behövs...och göra vårt bästa...av situationen.

Det är ju faktiskt så att....VI bestämmer om vi ska bli trampade på..
lr om vi ska.....lägga i lite jävlar anamma.

Den här lilla storyn...borde vi alla ta till oss, och leva efter :-)



En dag föll bondens åsna ned i en brunn. Åsnan tjöt högt medan bonden försökte fundera hur han skulle göra för att få upp den ur brunnen. Slutligen bestämde han sig för att åsnan ju var så gammal och att han ändå hade tänkt att fylla igen brunnen, då kunde han ju lika gärna begrava åsnan i brunnen direkt. Det var bara inte värt att försöka få upp åsnan ur brunnen.

Han bjöd in sina
grannar för att hjälpa honom med att skyffla jord och grus i brunnen. Åsnan började nu förstå vad som var på gång och tjöt fruktansvärt. Sedan, till allas förvåning, började han lugna ned sig. En stund senare böjde sig bonden över brunnen och tittade ned. Han blev förvånad över vad han såg. När varje skyffeltag landade på åsnans rygg gjorde han något häpnadsväckande. Han skakade det bara av sig och tog ett steg upp.

Grannarna fortsatte att skyffla, åsnan skakade av sig och flyttade sig sakta upp i brunnen. Snart hurrade alla när åsnan blev synlig uppe vid kanten och snart tog helt enkelt åsnan ett steg över kanten och vandrade lycklig iväg.

Livet kommer att skyffla mycket smuts över dig. Då gäller det att ta sig ur brunnen genom att skaka av sig det som faller på dig och ta ett steg uppåt. Alla våra bekymmer är samtidigt en möjlighet att växa som människa genom att ta ny sats. Vi kan ta oss upp ur de djupaste brunnar om vi bestämmer oss för att aldrig ge upp. -Skaka bara av dig och gå!





Jag får nog ta o fundera på de här själv....

behöver tänka om....kasta bort...

ngr tankar, som suger all energi ur mej.

Mår inte bra inombords...har en stor klump i magen...och i halsen.

känner hur det lixom bubblar i mitt inre...

oron gnagar!

Ge mej styrka....

kunna skaka av mej...

ta in positiva tankar ist...

som fyller mej ....med en go värmande glädje.

Fyller mej med tillförsikt....






Nya Vänskapsband är knutna.

...har haft en ny vän på besök. Hade ju mina aningar om att de var en tjej i mitt tycke...min magkänsla..har hela tiden puschat på....
Så jag var bara tvungen o bjuda hem henne :-)
Och en fullträff får jag nog lov att kalla det...Nog för jag misstänkte vi hade en hel del gemensamt, men det var över all förväntan :-)
Kanon ...har lixom inga ord för det.
Ska bli väldigt spännande o kul att forts lära känna henne, även om de nu känns som om vi redan känt varandra i flera år :-)
Och så har vi förståss ngt som gör mej mållös... fattar liksom inte ett hjorta !!!
Igen ska väl tilläggas...för världen blir alltmer konstig,kall.. folk blir egoistiska t max...empati va e de?
Alla har vi ju hört historier om hur en del läkare bemöter sina patienter....man kan ju inte i sin vildaste fantasi tro att ens hälften är sant.
Men en av min nära vänner blev sjuk för en tid sen...riktigt sjuk... skrämmande sjuk faktiskt.
Efter mycket om o  men så visar det sej att h*n fått salmonella !
Lite förvånande då det inte fanns orsak t att misstänka det.
Hur som helst efter upptäckten och medicinering så tycker Dr att återgång t jobbet kan vara på tiden.
Det ifråga sätts av min vän.... Är de lämpligt .... jobbar ju med mat, hanterar färskvaror varje dag.
Ja det möter väl inget hinder enl den läkaren då, andra arbetsuppgifter ...så går det ju bra.
Vad då andra arbetsuppgifter kan vi undra ?  Det finns ju inga jobb att byta t....mat  e mat.
Usch vad jag blir nedstämd...Hur tänker folk ?
Vågar man äta ute längre... lr finns de fler läkare som skickar ut folk t sina restaurang jobb...
och dessa patienter inte ifrågasätter läkarens ord! !!!!
Ha en fin Söndag!