Bättre sent än aldrig..

men inte var jag medveten om att de var så länge sen jag skrev ett inlägg här.
Men där ser man !
 
Saken är den att jag har haft fullt upp iaf...flytt,och sammanslagning,+ ny personal...m a o större personal grupp
 
blir vi. Tungt är det, och långa arbetspass...Ingen rast...inte konstigt man inte orkar sitta vid datorn. Kan inte sova heller för jag har sån värk. Vet inte hur länge man orkar men de är bara att kämpa på, är iaf inte ensam om att vara i den här sitsen. Fast de gör ju inte saken bättre, önskar ju att vi båda slapp värken o sömnlösheten så vi kke kunde leva lite oxå. Inte bara koncentera oss på jobbet.
Nå ja... det löser sej. Färdig gnällt om det :-)
 
 
 
 
Jag hörde 2 äldre herrar sitta o prata idag...inte så att jag ville tjuvlyssna. Men jag satt så nära så jag kunde inte undgå att höra vad som sades. Den ena sa :

Jag tycker det är lite lustigt det här med en del flyktingar, man kommer hit för man har ett helvete i sitt hemland och har levt under rent ut sagt för jävliga förhållande. 

Sen klagar man på  levnadsförhållanden dom fått här. Den chansen vi ger dom,tex till ett liv utan krig och fattigdom. Men tacken blir att dom går ut och vandalisera  så mycket dom kan i samhället. För att dom är missnöjda med maten lr  något annat.Jag förstår inte varför dom gör så.

Den andre farbrorn sa:

Dom spottar oss rakt upp i ansiktet för att vi det svenska folket är så dumma  att vi låter dom få allt serverat för vi tycker synd om dom.

Vad får vi tror du om vi skulle skulle flytta t deras hemländer ? Vi skulle inte få ett dugg, utan vi skulle få kämpa  för att överleva.
 
De här var två farbröder i ung 75 - 80 års åldern....
Och jag funderade på vad dom som gjorde att dom hade dessa tankar. Nåt svar på det fick jag inte.
 
Men jag har ju märkt, hört att många börjar tycka det är nog...och då pratar jag om våra gamla flyktingar oxå. T.om dom tycker att det går t överdrift med hela flyktingpolitiken.
 
Vad säger man ?

Det är mycket nu...

i skallen då! Mycket jag funderar på... vill så mycket, men tycks vara helt omöjligt att komma t skott.
Varför ska jag sätta käppben för mej själv, varför kan jag inte vara stark...i tron på mej själv. Ständigt så dyker
de där tvivlet upp...äsch det går inte, jag fixar det inte. Hur ska jag kunna peppa mej mej själv ? Är i en så svacka just nu... inne i en känslig period, lättsårad...tar åt mej...och där kommer tvivlet in. Tvivlar på att jag duger, att jag kan...såna saker. Jag vet innerst inne att jag duger...iaf när de kommer t dom som jag har närmast.. fam o vänner.
Jag vet oxå att jag fixar det mesta, med lite jävlar anamma så går det...eg så är det så.
Hjärnspöken överfaller mej ibl... sår ett tvivel över det mesta. Ibl så hjälper det att skriva av mej...men inte alltid.
 
Vi får väl se om de här gjorde ngn skillnad :-)
 
Sen så blir jag bara så less..uppgiven på alla skriverier om hur skadligt de ena efter det andra är....Uppgifter som kommit fram efter forskning...men då har produkten funnits på marknaden/ sålts  under flera år.
Falsk marknadsföring är väldigt vanligt tydligen.Ska inte en produkt/vara kontrolleras innan den får säljas ?
Hur ska vi konsumenter förstå att det vi äter o  dricker ..lr t.om har ätit o druckit i många år är skadligt när produkterna inte tas bort fr marknaden. Utan det bara skrivs en massa,  men alla förstår inte det som 
dom läser. Det är rena rama rotvälskan för en del.
Borde inte dessa som kört m falsk marknadsföring gällande sin/sina produkter bli anmälda och alla dessa varor blir indragna o förbjudas att sälja?
Borde dom inte  bli skadeståndsskyldiga om bevis finns för att skada uppstått till följd av produktens innehåll  ?
Om ngn säljer / producerar saker som är skadliga  så ska ju dom sättas dit... konsumenterna ska ju inte kunna forts köpa dessa produkter som innehåller skadliga ämnen. 
Jag tycker att det verkar mycket konstigt... allt sånt här får mej bli snurrig. Kke är jag ensam om mina åsikter...må så vara. Jag vidhåller att skadliga saker/varor ej ska finnas på makrnaden!

Nu blire snurrigt....

Inte mycket göra åt....måste få ur mej ilskan, upprördheten och alla andra känslor som stör.
 
Hur är det eg med folk i dagsläget ? Har all empati  och vad som är rätt lr fel försvunnit ?
 
Jag vet inte men för min del tycks världen blivit kallare mer ego ! Folk våldför sej snart på allt levande ...barn.. djur, Misshandel / tortyr av djur m m är mer vanligt nu än förr,lr är det så att det bara inte har skrivits om det i lika stor utstäckning i pressen ? Skrämmande är det i vart fall. Tänker  i skrivandets stund på det som stod i en tidning förra veckan..Man hade hittat två valpar...döda, svårt misshandlade. En 10 veckors valp hade styckats :-(  Jag tappar tron på mänskligheten.
Bara sorger o ledsamheter , vem som helst kan drabbas....bli misshandlad, kke t.om mördad.
Inte ens kungligheter klarar sej fr att blir inblandad i bråk...avsett vad som skett lr vad som är orsak så är det på ren svenska för jäkligt.
 
Snart vågar vi oss inte ut på gator lr på nöjesställen...ingen kan känna sej säker.
Våra djur får vi hålla inne, absolut inte lämna obevakade iaf. Barnen likaså...
Äsch, lika bra vi skaffar livvakter ! 
 
 Bara allmänt upprörd !
 
 
 
Nåt kul ska jag  dela m mej av oxå....Ngt som gjorde mej så glad :-)
 
Tel ringde härom kvällen, ett nr jag inte kände igen. Svarade  och hör för mej en okänd manlig röst i luren.
Han påstod sej heta x och kom fr y och vi hade haft ett förhållande. 
Jag sa näe du...nu skojar du m mej. Så här låter inte x och han e gift numer så vi har ingen kontakt längre.
:-D Nu kunde han inte hålla sej för skratt längre, han sa med sin vanliga..oförställda röst, att va kul de är att jäklas m dej. Så visst var det x...så roligt höra av honom. Länge sen ju...han har ju varit gift sen -09 :-)
 
Han hade raderat mina nr o jag likaså m hans..så nu hade han sökt rätt på mej via 118118. :-)
När jag får veta hur det kom sej att han sökt reda på mitt nr, så blev jag lite glad...Alltid fint få höra att man uppskattas o att ens åsikter betyder mycket.
Denna kille behövde prata m ngn han kunde lita på...Och den enda han kunde komma på var mej, lika glad som jag blev lika sorgsen blev jag. Det är för jäkligt att man inte kan lita på ngn nu förtiden..lr iaf inte många.
Hans fru förstår inte, vill inte lyssna ens. Hans sk vänner är mer bekanta.
Är nog rätt vanligt faktiskt, man kke tror det är vänner men sen händer nåt o man blir bevisad motsatsen.
Nu är denna kille lite spec, blir lätt missförstådd....om man inte lyssnar ordentligt, vet lite om hans bakgrund...liv.
Kommer så väl ihåg då han blottade sej för mej första ggn...en test, helt klart...för att se om jag lade benen
på ryggen. Behöver jag säga att jag inte gjorde det !?
Hur som helst vi satt o pratade säkert i 2 tim..han berättade.. jag lyssnade. Sa vad jag tyckte.
Mer kan jag inte göra, och han var iaf nöjd o glad när vi lade på.
Om han hör av sej igen det vet jag inte...men han vet iaf, att min vänskap har han oavsett tid o rum.