I valet o kvalet...

 
ska jag skriva lr ska jag inte.
 
Finns risk att det blir möe gnäll, för nu e de inte bra.
Det är helt galet.
 
Och en del har jag mej själv att skylla....
godtrogen, lättlurad.
 
Det enda jag kan skylla på är att jag var/är i behov av pengar och att jag inte mår hundra.
Den här förkylningen har tagit musten ur mej.
 
Jag försöker få till ångerrätt/ ångervecka men ägaren t företaget är inte så värst samarbetsvillig.
 
Saken är den att jag har sålt guld, det enda jag har...hade.. kvar för att få in lite pengar, det jag har ute t försäljning på loppisar tycks inte vara av intresse för ngn.
Om jag inte räknar med som som försöker bluffa o jäklas, för det finns såna även när det kommer t loppisar.
 
Världen är full av folk som lurar andra för egen vinning...
som skor sej på andra.
Det är skamligt vad bluffföretag o oseriösa handlare/köpare har ökat under årens lopp.
 
Mycket var bättre förr, faktiskt.
Folk brydde sej om varandra , nu e de bara ego tänk...
empati vad e de?
Takläggare mfl åker runt i sina små skåpbilar o försöker lura villaägare att byta tak lr annat för det är dåligt.
Mfl  mfl är bara ute efter att lura folk.
 
Hur ska vi komma åt dom ?
Jag försöker som sagt få företagaren att väga om mina saker så rätt vikt visas o bet mej mellanskillnaden.
Alt skicka tbx mina grejer, båda alternativen så är affären ur världen.
 
Jag har funderat över övriga vägar, och hör han inte av sej med ett svar som jag accepterar så kommer jag att upplysa honom om hur jag fortsvis kommer gå t väga.
 
Polisen får en liten hint om honom o de anställda som han enl nätet inte har.
Tillstånd för köp ska finnas,de ska kunna bevisa att affärerna gått rätt till vad jag förstår.
Tidningar , media upplyses om hur det företaget går t väga, hur de lurar sina kunder.
Kalla fakta !
Borde inte de få honom att dra öronen åt sej, så gör inget det.
 
Blir så jäkla f-bannad...jag sålde smyckena för att jag behöver pengarna.
Inte för att jag vill, presenter som jag fått ända sen tidiga tonåren.
Inte säljer jag sånt m glädje. :-(
 
Förbannade skitstövlar.
 
Allt pusslande o ändå inte få ekonomin att gå ihop gör att jag mår dåligt utöver det kroppsliga.
T.om att jag känner mej övergiven.
Rent hemskt...
men det känns som jag förlorar kontakten m mina vänner.
Vet att en del ses över en fika, lunchar osv...
men jag kan ju inte göra ngt sånt alls nu förtiden.
 
Det är inte kul de här...
men på ngt sätt måste jag försöka plocka ihop bitarna o ta tag i allt.
 
Hur det ska gå till vet jag inte...
för ekonomin kommer inte att bli bättre.
 
Snarare sämre...
då jag har bet av det jag fått ta på kortet.
Då får jag utnyttja kort igen...
jag måste t tandläkaren.
Och jag vet att det behövs fixas en del.
 
Sen när andra ögat är op oxå o det har gått en tid då behöver jag nya glasögon + läsglasögon.
 
Uppriktigt sagt vet jag inte vad jag ska ta mej till, ser ingen lösning alls på all skit.
 
Min son har jag förlitat mej på i flera månader, men han kan ju inte alltid bistå m flera tusen/ mån.
Han behöver ju pengar själv .
 
Usch ja, nu lägger jag av för de blev bara elände som jag misstänkte.
 
Ha en trevlig helg allesamman.
 
 
 
 

Jag kan inte hjälpa...

 
att jag både e lessen o besviken.
 
Jag är knappast ensam om såna känslor , lr ?
 
Egentligen så  borde jag väl inte bli förvånad, många år sen vänskapen sattes på sin spets s a s.
Då, byttes en djup vänskap ut t en ytligare...
mer som en bekantskap.
 
Men det har alltid gått att prata m mej, lätta på hjärtat...
helt förtroligt.
Jag har aldrig haft propblem m att hålla saker för mej själv, förtroende bryter jag inte.
Fast det gäller tydligen inte åt andra hållet, inte för att jag lättat på hjärtat ngt.
Det gör jag inte t ngn som en gång svikit o svikit djupt...
spelar ingen roll vem min sk vän spydde för galla över till mej.
 
Jag behöll mina egna tankar o känslor för mej själv.
Det krävs en heldel för att få mitt förtroende...
h*n måste bevisa att jag kan lita på att det jag säger inte förs vidare.
 
Men när det bollas med sanningen o läggs till o vrids o vänds på,
för att sen vridas o plussas på ännu mer...
när det hela sprids vidare fr en mun  vidare t andra av sånt som jag själv sagt sagt stopp till...
 
Nu räcker det, kan du inte  inse att du gjort fel...
man blandar inte in oskyldiga för att fixa sina egna misstag.
När personen sen inte ens vill förstå vad jag pratar om...
jag fick inte ens  gehör när jag tog upp det hela !
Utan ist blir skitförbannad o så sprids dyngan t den som vill lyssna.
 
Jag blir så ledsen...
för nu lär det bli vida spridning.
Och förr lr senare når det gemensamma vänner..
inte lätt för dom att ta ställning.
Veta vem dom ska tro på ?
 
Bäst vore ju om dom sa...
blanda inte in mej.
Jag har ingen lust att ta del, höra ngt..
det är mellan er.
Vågar jag hoppas att dom gör så ?
 
Efter en sömnfattig natt är det dags att ta tag i livet, försöka lägga tråkigheterna bakom mej.
 
För även om bekantskapen inte längre var en betydelsefull vänskap så kan jag inte låta bli att fundera över...
HUR...
kan ngn förändras så mycket.
Det som tidigare varit gjutet i sten, stämmer inte längre.
Åsikter osv...
det mesta är helt o hållet annorlunda.
Fattar det inte !
 
Alla förändras vi m tidens gång, men så mycket ?
Allt vad man ståttt för..
puts väck borta !
 
Jag vet att jag har förändrats, det har barnen o bonusbarnen talat om för mej.
Och jag har berättat varför jag var som jag var en gång i tiden.
Men mina närmaste klagar inte över förändringen, dom välkomnar den.
Så himla gott veta att man är älskad.
 
 
 
 
 

Är inte livet bra underligt ?

 
lr iaf en del människor ...
ett märkligt beteende.
 
Nog borde man rannsaka sej själv o all skit man snackar/snackat om folk t en del som får ta del av tyckandet o tänklandet.
Det är något man borde tänka på.....
innan man spyr galla över den som fått äran att höra både de ena å de andra om ngr.
 
En dag så kommer sanningen fram o biter er i rumpan...
med rätta.
 
Fy på er.
Vi har flera ordspråk som jag gillar skarpt.
 
 
* Låt den som är fri fr synd, kasta första stenen *
* Sopa rent framför egen dörr *
* Kasta inte sten i glashus *
* Såga inte den gren du själv sitter på *
  Och sist men inte minst...
* Den som gräver en grop åt andra *
 
Ja jag ger mej där, men jag är djupt besviken...
fast jag borde ha lärt mej att människor förändras.
Inte alltid t det bättre dock.