gunsanstankevurpor - Host o snörvel...rivjärn i halsen.

Gunsan

Jag är en kvinna mitt i livet, tror man säjer så :-) Jag är både mamma o mormor, farmor tycks det dröja innan jag blir. Både jag o barnen bor i en liten stad i Småland. Är singel... o det ser inte ut att bli ngn ändring på den fronten. 30 år levde jag m mina barns far. Sen räckte det . Jag jobbade 100% t kroppen sa nej... orkade inte m arbetstyngden o arbetstiderna. Eftersom kraven på oss i omsorgen bara ökade. Vi skulle göra mer o mer utöver omsorgen av brukarna. Helst göra 2 personers jobb m m m m. Bad om att få bli omplacerad.... hamnade på ännu tyngre jobb. Så jag blev långtidssjukskriven. Sen hette det att det fanns inget annat jobb t mej... så jag blev avskedad. Så mycket var jag värd ! Alla krämpor o arbetsskador gjorde att jag blev arbetslös. Är på det klara m att jag aldrig mer kan jobba 100% . Smärta dagligen, men vissa dagar är bättre än andra. Ekonomin är under all kritik... har inte ens hälften av vad jag tjänade då jag jobbade. Så det är tufft. Nu har jag berättat lite om mej.... om ni är intresserade så delar jag med mej av min vardag i bloggen. Välkomna till mina tankevurpor :-)

Host o snörvel...rivjärn i halsen.

Borde väl inte vara förvånad.... så mycket bacillusker som far runt i butiker osv. Kände ju mej rätt så ok tidigt i lördags morse då vi åkte t Ullared. Men herreguuuuu va m folk, det hostades o nös lite varstans. Det gick knappt att ta sej fram för det var blockerat av kundvagnar o folk som inte kunde tänkas sej gå åt sidan för att släppa förbi andra. Ego tänket är stort ! Tänk va bra det kan gå om man hjälps åt, ta de med ett leende...ist för med sur min höja rösten. Jag går här typ. Nåja det finns alla de sorter...som vanligt. Många är hur trevliga som helst. :-) Inte en chans få kolla det jag hade tänkt dock... men barnens julklappar är inköpta :-D Inte alla då, men iaf. Jag hade en underbar hjälpreda som körde kundvagnen med van o hänsynsfull hand. Mitt stora barnbarn, hon är värd en eloge. 10 år o inget gnäll, bara en trött tös då de var dax åka hem. <3 På resan hem så kände jag att jag var på väg att bli sämre. Typiskt, men inget att göra åt... försöker kurera mej med ingefära o citronhopkok. Skippar vitlöken, måste jobba :-D Vet att folk tycker att man ska stanna hemma då man e förkyld. Jag har inte råd, och sen hostas de ju på jobbet iaf... så bacillerna finns ju redan där. Så det är inte så att jag går omkr o smittar med glädje lr vad man ska säga. Ska man undvika smitta så får man antagligen isolera både brukare o personal... var för sej, på ngt sätt lr ha full skyddsutrustning... som liknande vid RA smitta ! Huannemej... Annars så forts livet rulla på. Besvikelser över folk lär aldrig försvinna. Önskar ibl jag hade en rustning så jag var skyddad... men nu är ju inte det möjligt. Hårdhudad o okänslig kommer jag aldrig bli. Känslosam som få... ibl blir de jobbigt. Grät på jobbet förra veckan bara för att ngr i personalen ska lämna oss. Just dessa som jag fått ett band till, känner mej väl t mods med. Dom försvinner ju inte ur mitt liv... som tur är :-) Men alla behöver vi goa arbetskamrater... nu ser det ut som att det löser sej m den saken. Iaf tillfälligt. Så mycket förändringar hela tiden så man kan aldrig va säker på ngt.. känna sej lugn o trygg typ. Vi får väl se vad framtiden bär med sej. Och så gör jag så gott jag kan... mer kan jag inte göra. Lever ff på hoppet... kan inte annat... för ge upp... det finns inte. Nån gång ska lyckan le även mot mej... få lite flyt.... både då det kommer t kärlek o livet för övrigt. :-)

Under tiden så fixar jag o donar här hemma. Försöker göra det lite fint...rent om inte annat :-D Tagit ngr kort med en kamera jag fått av en go vän... Men jag vet i katten hur jag får över bilderna t datorn... det ger mej gråa hår ..