Ett försök...
till att få ner lite klotter. Blir säkert hur snurrigt som helst för er som läser...men jag känner att jag snart spricker,måste...verkligen måste få skriva av mej.
Jag är inte ensam som mår pyton, utan vi är ngr st iaf....vi har inte haft möjlighet att riktigt prata ut, men iaf skrapat lite på ytan. Så nu vet vi...vi är inte ensamma.
Jag vet bara inte hur jag ska gå vidare för att komma vidare, må bättre igen. Jag är ju rätt bra på att dölja hur jag mår, bara dom som känner mej väl...som ser.
Och skulle dom då fråga: Hur är det ?...då brister det...jag börjar storgråta. Har blivit en riktig lipsill...en jag känner sa..har du blivit en lipsill på gamla dar. Ja jag antar att det stämmer, för en känslomänniska har jag alltid varit.
Trots det så tror jag allt att jag föredrar vara som jag är, för ngn känslokall skit som bara ser om sitt hus...är inget för mej.
Sen en tid tbx så har min inre stress ökat mer o mer, känner att jag inte räcker till, känner mej utnyttjad...att kraven är för stora...att jag inte uppskattas, inte får ngt tbx osv. Mitt eksem blommar för fullt, inget hjälper...
mitt inre bubblar...jag skakar typ, inombords...avskyr må så...gillar inte den stressen.
Kroppen strejkar...ont, här...ont där...Käkar värktabletter som de vore godis :-(
Sover illa gör jag ju alltsom oftast,inget nytt där....undrar bara hur länge det håller ?
Diabetesen ligger skapligt mestadels...men hur jag än bär mej åt så går jag inte ner i vikt, vill ju gå ner ngr kg.
Är övertygad om att jag skulle orka mer om jag gör det, men jag orkar ju inte ta tag i det...när kroppen skriker..vill inte vill inte. det gör ont.
Var ju rätt så smärtfri ett tag, sen en grej...en enda grej..så var det kört igen :-s
Inte mycket göra åt, bara bita ihop....hoppas de blir bättre, hopppas att saker kommer förändras...bli t det bättre.
Träffade en gammal vän över en fika häromdagen, det var precis vad jag behövde...och hon med.
Vi kunde prata ut om en heldel, fick klarhet i vissa saker... fick bekräftelse på även då....att jag inte är ensam.
Problemet för min del är att lyckas stänga av...skitsnacket...smutskastning...jag får höra på omvägar, jag ser
lr hör det inte själv längre.
Trodde det skulle hjälpa om jag plockade bort den delen.. se vad som sades, så skulle jag slippa bli ledsen.
Vill inte må dåligt, bara för ngn behöver trampa o dra ner en annan människa i skiten så hen inte är vatten värd.
Förstår inte hur lättmanipulerade en del är....Men jag har bett få slippa ...dessa kommentarer: Har du sett, har du hört vad hen gjort/sagt ? Vad menar hen m det ?
Vill inte...det är nog.
Till slut förstår nog folk att jag menar allvar.
Har du orkat läsa ända hit.....ta då fasta på rådet här ovan ! Ta inte ut saker i för tid...måla inte fan på väggen...
se tiden an....
skönt iaf att du inte är ensam - alltid ngt att glädjas åt i eländet - massor med styrkekramar t dig <3 <3 <3