Nu grubblar jag igen....

det är så irriterande !
Att jag ens ska bry mej... vore ju kanon om jag bara kunde släppa, inse att det inte finns ngt jag kan göra.
Giv mig styrka...att skita i vissa saker..osv..typ! ;-)
 
Det som nu upptar en del av min hjärna är hur folk uppför sej....
 
Dom ger sken av att vara nästintill perfekta, dom är raka och ärliga, har inga skelett i garderoben.
 
Det gnälls över att dom ständigt blir svikna, alla nitar dom går på, hoppet förloras helt.
Finns ingen karl/kvinna som är ärlig..utan alla bara leker med dom.
 
Alltså, dessa människor vilket intryck ger dom ?
Får man genast en känsla..ahhh denna person måste jag lära känna...säkert är det mannen/kvinnan som kan fånga mitt hjärta ?
Blir man glad och mår gott, får en positiv känsla ?
Dom har klagat på det mesta hos de andra könet, detta m att vara oseriös..inte bjuda på sej själv, vara hemlighetsfull !!!!! Jisses, ni föregår ju inte med gott exempel precis!
 
En del verkar vara så präktiga, så det är skrämmande. 
Kraven som ställs är ju för fanken helt otroliga.
Bara en sån sak som ...det ska dejtas. :-)
Trevligt...jaaaa det borde ju vara ett tillfälle då man tar varandra på pulsen...pratar, ställer frågor, umgås :-)
Behöver man uppdatera på FB då ? Eller skicka sms t ngn ? Respektlöst tycker jag...var sak har sin tid !
Gillar du inte dejten...ok , det är en sak.
Men tacka då för dej å säg att det var ett misstag, säg hej o gå. Det är ett bättre sätt o ärligare !
Varför ska man  vara otrevlig och inte visa respekt mot andra, när man själv kräver det. Och har man då oxå gått ut öppet med hur rak o ärlig man är så är det ju helt uppåt väggarna. 
Sen om dejten blir lyckad, så ni forts ses..umgås över en helg... ja då är banne mej flera tvugna att uppdatera på facebook.
Snart kommer det väl filmsnuttar oxå på vad man gör på dejten. Huvvva, hemska tanke...men man behöver väl för fanken inte dela m sej av allt.
 
Jag begriper mej inte på folk, de är en sak som är säkert.
Dessa desperata handlingar ...som att ständigt vara på jakt efter en partner men ingen passar.
Dax att fråga sej själv vad som är fel.... kke rannsaka sej själv..inse att felet kke ligger hos en själv.
 
Jag är inte perfekt själv, tack och lov. Men jag försöker inte verka det heller..jag förskönar inte mej själv lr försöker framhäva, lr verka vara ngn jag inte är.
Är nämligen av den åsikten att jag är jag...kan inte vara ngn annan.
När ngn ger sej i lag med mej...som vän lr partner så behöver dom inte fundera på om jag är sån som jag verkar.