I dag har det sjunkit in...

och jag kan väl inte kalla det för ordets rätta bemärkelse mer uppläxning o anklagan, trycka ner. Vill bara ut... bort fr såna här saker. Begriper mej verkligen inte på folk.. Börjar mer o mer fundera i andra banor... men då kommer tvivlet... Vågar jag... fixar jag det... Blir det så bra som det låter när vi ta de i tele. mycket som ska stämma.. många som påverkas. Jag som är så osäker i vanliga fall... som inte har så värst mycket självförtroende. är om möjligt ännu mer tvivlande De gånger jag känner att jag är på väg uppåt, bli lite varm i kläderna lr vad jag ska säga... Ja då kommer nån o drar bort mattan igen/ petar ner mej. Jag har inte ngn större anledning att lita på spec många människor. men dom som jag har tillit till, dom räknar jag t mina sanna vänner. Ibland undrar jag vad jag gjort för ont för att drabbas av de ena bakslaget efter det andra. Naiv...jo jag är ju det. fast det är inte så illa längre. Men ska det vara en anledning att sätta sej på mej. mycket gammalt som rör sej däruppe... men blir man djupt sårad så skakar iaf inte jag av mej de... utan det följer mej. Och dyker upp då andra incidenter poppar upp. Jag ska väl inte klaga eg... finns många som har det så mycket värre. Men man står sej själv närmast o mitt mående känner ju bara jag. Jag har tänkt tbx... länge sen jag kunde säga att jag mår jättebra.. länge sen jag var rätt nöjd m livet i allmänhet. Sen början på-13 har de bara gått utför. Men det började så smått då jag blev sjuk... och blev smutskastad pga jag inte ställde upp på att bli utnyttjad längre. Nåja, älta fram o tbx de e jag bra på. Men det vore ju bättre va bra på andra saker :-D Det finns en del iofs.. men de vet mina vänner o familj va de är. Nu måste jag försöka rycka upp mej... sprida lite sol genom att le. .