Håller med Tina att visst är det skönt att ha bloggen så att man kan skriva av sig ibland.
Men du som alla andra får faktiskt lov att deppa ned sig ibland, man kan ju inte alltid vara glad och uppåt och förstår att du just nu kanske inte har det alltför roligt. Fy sjittsingen att det ska kosta så då man är sjuk. Om det är så många som mår dåligt på jobbet måste det väl vara en hel del som är feltänkt där eller...?
Längtar och hoppas att det går snabbt till att det blir v. 44.
Kom ju på igår att jag inte ens varit och kollat biljetter så det måste jag göra nu då jag har lite kvar av min lön ;)
Jag har inte heller varit så mycket in på FB, orkar inte och har inte riktigt den där tiden, är så mycket annat som ska göras som att t ex försöka hitta sig en lite större lgh. Känns som att leta efter en nål i en höstack.
Tänk vad kul det skulle vara om vi alla tre, Tripp, Trapp och Trull skulle kunna träffas ;)
Puss och kram <3 till dig. Och ta det så lungt det bara går...
Livet går upp och ner. Ibland går de lekande lätt, både med livet i allmänhet och med humör och ekonomi. Ja..jag menar nu inte att man är miljonär emellanåt, men att allt faller på plats och att man har råd med det där lilla som man så väl behöver och längtat efter. Likaså flyter det på med bekanstkaps kretsen..Allt är frid och fröjd och lika så hälsan. Men sedan kommer de perioder där allt liksom hopar sig, precis som om fan hade kommit lös. Och allt känns hopplöst och tråkigt. Det händer tråkigtheter runt omkring en med emellanåt som påverkar en med...och nog ska de komma då svackorna i ens eget liv känns som mest bråddjupast. Men man vet sedan gammal..att en dera dagen lättar det, då man minst anar det och turen med allt som innan verkade vara bortblåst och försvunnet just dyker upp igen. Man känner ett spirande hopp om att NU kan de inte bli mer..nu är de på G.
Att bli ledsen och förtvivlad emellanåt får vi nog all och en var bli varse , men de varar inte för evigt..även om de kan kännas som så.
Så Gunvi..även om allt känns som de gör för dig just nu så kommer de att bli bättre. Och man MÅSTE ibland få ur sig eländet innan man kvävs..för efteråt känns de så mycket lättare. Kramisar till dig vännen. (har inte varit inne här på ett ag men nu så:0) ..)
Bloggen är din Gunsan, och där skriver du precis vad du vill utan att tänka på vad eventuella läsare ska tycka!
Jag tänker mycket på dig ska du veta, och lider med dig och dina sömnproblem och smärtan.
Trist när man bor så långt ifrån någon som man känner personkemi med. Men en vacker dag... så kanske vi kan ses! Det vill iaf jag. Du verkar rak, ärlig och härlig som människa och med många tankar om livet. Önskar det fanns fler som du!
Var rädd om dig (läser din blogg ofta men är dålig på att kommentera).
Varm kram!
Det är skönt att bara få skriva av sig. Man behöver det. Man ska vara så trevlig och social, både jobbet o privat.
Men man mår skit ibland. jag är sådan att jag håller det inne för mig själv. Då är det bra att skriva av sig.
Kram goa vän. Ska försöka att åka till dej en helg. Vore så skoj :-) Kram