Ormgrop !

Visst låter det nåt alldeles förskräckligt  !?  Men jag har en tydlig bild av den upplevelsen ...Även om det var länge sen så minns jag det som om det var igår.

Jag var med min mamma o plockade bär i skogen, och naturligtvis så blev jag kissnödig :-O
Nån toa finns det inte i skogen så min mamma sa att jag skulle sätta mej en bit bort...där det inte fanns ngr lingon.
Så jag gick en bit bort.. satte mej ner och skulle kissa. Men innan jag hann lätta på trycket så var mamma framme hos mej...och hon lyfte mej högt upp.

Jag fattade inget..förstod inte varför hon sa att jag skulle sätta mej o kissa o så tar hon bort mej innan jag uträttat mina behov. :-(
Vet inte än idag vad som fick henne att komma efter mej, men jag ska nog vara tacksam för det.
För hon stod med mej i famnen en bit ifrån gropen jag satt mej över...pekade ner o gropen..
Säger titta där : Jag tittade..såg en massa svarta krälande saker. Jag hade tydligen frågat vad det var, och fått t svar...det är ormbebisar..äspingar ! Om du hade suttit där o kissat så hade dom bitit dej o du hade blivit jättesjuk.
Men fy då, det var ju inte så kul att höra det.
Så hon går tbx ff med mej ifamnen, ska hitta ett bättre ställe åt mej..På vägen så stannar hon o pekar under ett träd..säger titta där !
Där låg en stor orm o den tappade skinnet..trodde jag, men jag fick veta att den bytte skinn.. fast ömsade skinn hette det. Det tyckte jag var häftigt :-)
Nåväl jag fick lätta på trycket lite längre bort under min mammas vaksamma öga...sen höll jag mej i närheten av henne hela tiden. Till slut så åkte vi hem o jag fick själv berätta vad jag varit med om för mormor bl.a.
Och hennes utrop men kära barn ..fick mej att tro att jag varit m om nåt alldeles spec. Åjo *S*

Detta hände som sagt för väldigt länge sen o jag kan minnas fel, det kan ha varit vid 2 olika tidpunkter detta hände. Men annars stämmer allt.

Nu undrar ni väl varför jag berättar om mina ormupplevelser...det är mycket enkelt, jag läste min vän AC´s blogginlägg o den handlade om en orm. Naturligtvis så kommer ju mina minnen fram när jag läser om vad hon varit med om. För tro de lr ej...men vi känner igen oss i mycket av de vi skriver. Jättekul :-)

Forts väl m nästa möte m en orm.
Vi var ute o åkte på slingervägar i skogen, jag mina barn o mitt ex dotter. Hade inget direkt mål utan vi ville bara köra runt i skog o mark så långt det gick *S*
Rätt var det är så skriker ex dotter till...Men va gör du ? Vadå gör svarade jag ! Ja men du körde ju över en orm sa hon..VA? kommer det fr mej som fort köra..JAaaa, det gjorde du sa hon så nu måste du köra tbx o se om den lever. Men då tyckte jag, hur ska de gå till det finns just inga vänd platser här. Knappt plats för bilen ju. men hon gav sej inte o me de andra barnen som oxå började tjata så finner jag ingen annan råd än att backa tbx...Jag backade o backade...phu... med tungan rätt i mun. Till slut skriker alla i kör..stanna! Tvärnitar o så går vi ur bilen... när vi närmar oss så slingrar den sej iväg...in bland snåren. Och jag bara sa... glöm att jag tänker leta efter den..bevisligen så levde den ju eftersom den kunde kräla iväg. Så alla barnen gav m sej så vi kunde hoppa in i bilen igen...och forts färden framåt :-)
Så hör jag fr baksätet...såg ni svansen ? Den va platt längst ut. Haha ,ja tänk va barn är uppmärksamma ibl.
Inte hade jag sett det.

Nästa ggn jag såg orm var när jag hjälpte en väninna på hennes kennel... alla jyckar ska ju rastas ett par ggr om dan. Och lämpligast var att gå en bit bort o så släppa dom inne i skogen. Så rasar dom av sej bra själva.
Detta var nu inga knähundar precis.... 6 st vuxna grand danois... de andra var  bebisar ;-)
Men dom var lydiga så det var inget större problem m att gå m dom.. 2  åt ggn oftast.
Iaf så var vi ute m de första... släppte dom, å dom for iväg som skjutna ur en kanon.
När vi går där på en stigen så kommer en av jyckarna bakifrån så vi får kliva snabbt åt sidan..för att inte bli omkullskuffade i glädje yran av att få busa... precis när hunden passerat oss så ser vi en jäkligt stor orm ringla över stigen framför oss, och hunden är på väg rakt mot den !( ingen av oss hade sett en så stor orm innan.)
Min kompis vrålar STANNA t hunden..o han tvärstanna..Åh vilken tur han löd henne, hon hade nämligen inget serum med sej ..så det hade kunnat sluta m katastrof.
Vi kallade in hundarna å dom fick finna sej i att gå kopplade....

Ett annat orm möte är av ett annat slag... Jag fick höra att en av min sons vänner pappa hade skaffat orm.
Jag blev nyfiken, för jag ville veta om jag var rädd för närkontakt s a s :-D
Vid ett tillfälle så mötte jag på fadern i fråga på min väg fr butiken. Stannar o snackar lite..och så frågar jag om jag kan få se på ormen..jo visst inga problem. Så jag gick dit efter jag lämnat av mina varor... och mannen i huset plockar ut sitt nyförvärv ur terrariet. Fick ta på den, känna hur den kändes men inte hålla i den lr så eftersom den var så ny. Jag hade väntat mej en stor orm..en kall o slemmig sak..Men den var bara ca en meter, o inte kall lr slemmig alls. Det var lite spännande faktiskt :-) Fick se när han fick mat oxå...det var mindre kul..en vit mus..död iofs.. hade legat i frysen t.om.
Nåt år senare så var det nåt jippo i bostadsområdet o naturligtvis så går jag dit o kollar...får se att  i en butik så visar folk upp sina spindlar o ormar. Så jag gick in, hade mina misstankar om att en viss herre skulle vara där :-)
Och visst var han det, när jag kommer så skiner han upp som en sol..säger vänta lite. Så jag står där o väntar kikar lite.. så kommer han med en bjässe t orm.. en boa...lägger upp den på mina axlar o säger känner du igen honom.. VA ? Näe..har han vuxit så säger jag. Med en orm slingande sej runt min ena arm.. höll i huvudet m den andra..står jag o pratar m ägaren som om detta var vardagsmat för mej...Hahaha det är det ju knappast.
Men vilken fantastisk känsla... jag kände varenda muskel  när han slingrade runt min arm.... han var lika varm som min egna kroppstemp..o så mjuk o len. Lite svårt att bedömma strl på boaormen så här men huvudet va nog ca 2 dm.

Vilken upplevelse, det är nåt jag aldrig kommer att glömma...

Det var allt jag har upplevt  när det gäller just ormar...får se om jag berättar om den ggn jag fick se en tarantella.
Det är en spindel det :-D

#1 - - AC:

Ja nog är det som du säger att vi i mycket känner igen och påminns om men framförallt tycker jag att vi blir inspirerade av varandras skriverier =)

Tänk att musiken du valde i dag var det jag sökte efter men kunde inte för mitt liv komma ihåg namnet. Kom bara ihåg snake men resten vara bara borta! =)

Nu väntar jag med spänning om din historia om tarantellan för något sådant har jag aldrig varit med om, bara vanliga små spindlar som min stackars mormor fick springa och rädda mig ifrån =)

Godnattkramen =)

#2 - - Gunsan:

:-) Ja visst är det så. Inspirationen infinner sej lätt när jag läser dina o Tinas inlägg bl.a

Spindelhistorien kommer :-)

Kram vännen.