Vilken höst, iaf just nu.
Det har varit ngr helt underbara dagar, soligt o vackert...
varmt o skönt.
Såna här höstar är ljuvliga.♥
Igår var jag o kollade på innebandy, barnbarnet hade match. Himla kul :-)
Tyvärr vann dom inte men så är det.
Nästa ggn går det säkert bättre, jag ska försöka ställa upp o kolla fler ggr.
Vet att hon uppskattar oss i publiken.
Det var nära att jag inte skulle ha varit med, för den här jäkla kroppen är verkligen i dåligt skick .
Den har jäklats mer än vanligt ända sen jag gjorde allt sånt jag inte ska på arbetsprövningen...
pga personalbristen.
Jag kan bara hoppas att det blir bättre, o med det menar jag den gamla vanliga värken.
Mer än så kan jag bara drömma om.
Jag försöker iaf att inte deppa ner mej o stänga in mej, utan mänsklig kontakt.
Vet ju att jag mår sämre av det, men ibl så går det bara inte.
Jag vill bara vara i fred då, alla förstår inte det...
tyvärr, men så är det.
Jag har haft lite bekymmer m långfingret på v hand en längre tid. Det brukar värka lite o så låsa sej i ett läge.
När det händer så får jag massera på en fläck i handflatan.
Idag har det ändrats, värker i fingret hela tiden och när jag ska böja det så hoppar lederna i fingret, knakar o är allmänt mysko. Så svårt att förklara, men konstigt är det.
Nå ja, det går väl över...
lr inte. Inget att göra åt i så fall, försöker krama en spec boll för att se om det har ngn funktion iaf. (Y)
Pratade m en vän härom dagen om hur mycket jag saknade dessa utflykter jag o ngr vänner brukade göra.
Älskar sightseeing i vårt avlånga vackra land som har så mycket att erbjuda, visa.
Så tråkigt att det nästan upphört :-(
Senast jag var ute på vift var m Monika då hon tog mej med på en heldag i hennes barndoms nejder o även dit hon hon bodde som gift...en fantastisk dag i gott sällskap o god mat...
hon bjöd på allt för att fira min 60 årsdag.
Ett minne jag bär med mej, vilken vän hon är ♥
Hon finns kvar när de flesta andra tycks försvinna allt mer o mer.
Jag har väl mej själv att skylla eftersom jag blir så osocial när jag har för ont, jag är ju dålig på att hålla kontakten.
Så jag får vara glad så länge jag har ngr vänner kvar överhuvudtaget.
Mina barn o barnbarn håller jag nära , men ibl e dom nog rätt less på mej. :-D
Jajaja så e de.
Den här kursen jag har börjat på gör ju att jag är tvungen att komma ut o träffa folk, inget betungande utan trevligt.
Men nu har jag haft ngr dagar då jag knappt orkat gå fr bilparkeringen t kurslokalen..
det rör sej om max 500 m.
Min förhoppning har ju varit att jag m hjälp av gåstavar ska kunna gå kortare promenader, o sakta öka !
Men det försvann oxå, jag hoppas iaf ff att jag ska komma igång med dessa promenader.
Jag behöver röra på mej.
Under kan ske!
Får jag tro iaf. (Y)
Nu t veckan så ska jag bli intervjuad av ngr människor som vill veta hur det fungerar i gruppen , upplägget osv.
Kände att jag måste ställa upp, då ingen annan av deltagarna vill.
Jag har full förståelse för att dom inte vill, då dom har annat i ryggsäcken än vad jag har.
Psykiska besvär är värre än kroppsliga, så jag ställer upp. :-)
Idag ska jag ut en sväng igen, lovat komma o umgås lite m mina familjemedlemmar.
Lämna lördagsgodiset idag, eftersom det inte blev i går. :-D
Dax att ta tag i livet nu, det tar ett tag att bli klar.
Ha en härlig söndag. :-)