Tack och lov för bloggen.

 
Här kan jag andas typ, gnälla o låta min oro komma upp t ytan.
Vill inte vara gnällig så mina nära o kära ,lr vänner tröttnar på mej.
Vill inte oroa min barn heller. 
 
Så där ute e jag rätt tyst, inte många som kan se hur jag mår..
en del kan nog gissa sej till det iom att jag håller mej lite på min kant.
Men ibl så kan jag kräkas, så nervös o orolig är jag.
 
Försöker se positivt framåt, har ju en del fina saker att se fram emot...
bla så ska jag bli mormor igen. Det har jag bitit ihop om länge nu, bara ett få tal har fått veta.
Men nu berättar jag det här, är så jäkla glad  ser fram emot detta lilla liv .
 
En riktig sladdis, men så är det.
Man väljer inte själv när dom  ska bli till, lika välkommet oavsett.
 
Slut på meddelandet, nu ska jag laga mat.
Snitzel o potatis + sås.o så grönt så klart.
↑