Jag kan inte hjälpa...
att jag både e lessen o besviken.
Jag är knappast ensam om såna känslor , lr ?
Egentligen så borde jag väl inte bli förvånad, många år sen vänskapen sattes på sin spets s a s.
Då, byttes en djup vänskap ut t en ytligare...
mer som en bekantskap.
Men det har alltid gått att prata m mej, lätta på hjärtat...
helt förtroligt.
Jag har aldrig haft propblem m att hålla saker för mej själv, förtroende bryter jag inte.
Fast det gäller tydligen inte åt andra hållet, inte för att jag lättat på hjärtat ngt.
Det gör jag inte t ngn som en gång svikit o svikit djupt...
spelar ingen roll vem min sk vän spydde för galla över till mej.
Jag behöll mina egna tankar o känslor för mej själv.
Det krävs en heldel för att få mitt förtroende...
h*n måste bevisa att jag kan lita på att det jag säger inte förs vidare.
Men när det bollas med sanningen o läggs till o vrids o vänds på,
för att sen vridas o plussas på ännu mer...
när det hela sprids vidare fr en mun vidare t andra av sånt som jag själv sagt sagt stopp till...
Nu räcker det, kan du inte inse att du gjort fel...
man blandar inte in oskyldiga för att fixa sina egna misstag.
När personen sen inte ens vill förstå vad jag pratar om...
jag fick inte ens gehör när jag tog upp det hela !
Utan ist blir skitförbannad o så sprids dyngan t den som vill lyssna.
Jag blir så ledsen...
för nu lär det bli vida spridning.
Och förr lr senare når det gemensamma vänner..
inte lätt för dom att ta ställning.
Veta vem dom ska tro på ?
Bäst vore ju om dom sa...
blanda inte in mej.
Jag har ingen lust att ta del, höra ngt..
det är mellan er.
Vågar jag hoppas att dom gör så ?
Efter en sömnfattig natt är det dags att ta tag i livet, försöka lägga tråkigheterna bakom mej.
För även om bekantskapen inte längre var en betydelsefull vänskap så kan jag inte låta bli att fundera över...
HUR...
kan ngn förändras så mycket.
Det som tidigare varit gjutet i sten, stämmer inte längre.
Åsikter osv...
det mesta är helt o hållet annorlunda.
Fattar det inte !
Alla förändras vi m tidens gång, men så mycket ?
Allt vad man ståttt för..
puts väck borta !
Jag vet att jag har förändrats, det har barnen o bonusbarnen talat om för mej.
Och jag har berättat varför jag var som jag var en gång i tiden.
Men mina närmaste klagar inte över förändringen, dom välkomnar den.
Så himla gott veta att man är älskad.
Tråkigt höra att en vänskap slutar så illa, men kan en människa inte stå för sina egna misstag utan skyller ifrån sig. Då ska du vara glad att denne är ute ur ditt liv. vad det gäller skvaller och spridandet så får du lita på att dina riktiga vänner vet vad som är trovärt.
Lycka till.