Mitten av April har vi kommit till...

 
och livet lunkar på.
Den ena dagen bättre än den andra, valde skriva så...
för om jag hade vänt på det så hade det känts jobbigare ;-)
 
I går så skulle min barndomskamrat o klasskamrat fyllt år...
nu blev det inte så utan sjukdom tog henne ifrån oss för 4 år sen.
 
På tok för tidigt, men hon lever kvar i mina minnen o jag kan inte låta bli att tänka på henne ibl.
En härlig tjej som gjorde intryck på alla skulle jag tro.
Tänker på dej Lotta <3
 
Jag forts m min arbetsprövning, trivs bra bland dessa goa människor.
Det finns väl ngn som inte gör så värst bra intryck på mej, men det är lugnt. :-)
Jag är uppe i 17 tim/veckan nu, målet är minst 20 tim.
Allt över det är bonus (Y)
 
Jag ska få besök av AF´s arbetsterapeut, får se vad det utlåtandet blir. :-)
 
Grubblar ju o oroar mej så klart för framtiden, hur ska det bli ?
Det är väl fullt naturligt antar jag ...
när man är i samma sits som mej med ont o dålig ekonomi.
 
Jag har ff inte hittat ngn billigare bostad. 
Det finns inte så gott om dom, och om man som jag inte vill ha  ngr trappor så minskar det kke ännu mer.
Jag kan tänka mej bo hos privat hyresvärd. :-)
 
Har faktiskt annons ute, får se om det ger ngt ! (Y)
 
Annars så forts eländet m min mammas bouppteckning, så himla less att varje år få hennes deklarartion o betala fastighets avgift. För en fastighet som jag avsagt mej ifrån hos juristen redan -09.
Mitt syskon var tydligen inte tydlig med detta så därav är jag i denna sits nu.
Inte min sak eg överhuvudtaget, men iom att juristen skrev att allt skulle skickas t mej så står jag här o får inte
 ngn som helst hjälp fr mitt sk syskon! 
Så jävla dålig stil!!!!!
För att slippa eländet så krävs en NE  blankett o att arvsskiftet blir gjort, sen kan vi skänka bort mammas del.
 
Tror ni det är gratis ?
Nääää då minst 5000 kr, dessa pengar har jag inte o jag ska inte ens behöva tänka på att betala, för det står klart o tydligt i pappren fr juisten att jag har avsagt mej del i fastigheten.
Den som borde ta åt sej skiter fullständigt i allt, inget som h*n drabbas av .
 
Så tråkigt m de hela, jag hade hoppats att en av mina kusiner lätt o smidigt kunde ta emot morsans del som en gåva.
Jag tycker tjejen är värd det  , för hon är den enda som bryr sej o huset o gården.
Hon o hennes familj åker många mil flera ggr om året för att se till o hålla i ordning så gott dom kan både hus o gård.!
Och så ska det vara så jäkla svårt.
Jag blir både f-bannad o ledsen över hur det blivit så här.
 
Hur som helst så ser jag ingen ljusning...
jag får väl forts bet o ngn annan guggar sej i händerna o mår gott ...
är kke t.om glad över att jag ensam får ta hand om allt.
 
JÄVLA släkt ! lr vissa av dom då.
 
Inget blir bättre av att jag gnäller, men det är skönt få skriva av sej.
För de här vill jag inte ösa över ngn  av mina vänner o bekanta.