Sorgligt....

 
tycker livet är så jäkla orättvist.
 
Igår kväll fick jag ett samtal  fr min dotter som sa att en av mina vänner sen barndomen behövde mej.
Fick inte veta ngt mer...
klär på mej o skyndar mej så mycket jag kan, hjärtar slår hårt.
 
Vet ju inte vad som hänt.
Möts innanför dörren av en helt förtvivlad dotter o min gamla vän helt förgråten...
mellan hennes hulkande gråt..
så berättar hon.
Hennes barnbarn är svårt sjuk..
barnet var på väg t Linköping m sina föräldrar, när jag kom dit.
 
En enda stor ovisshet.råder ff..
livet är inte rättvist.
Varför ska våra barn drabbas av såna hemskheter :-(
 
Tänker på hela familjen.