Idag blev jag uppsagd.....

 
så den 20/4 2017 är jag arbetslös. Ska jobba under tiden i den mån jag orkar.
Får grundlönen iaf.
Var jag ska jobba återstår att se,det är områdeschefens uppgift hitta en sysselsättning åt mej.
Så bara vänta o se va de kan bli, om jag får bli kvar där jag är...
men det gåt ju inte på 100% blir på tok för jobbigt misstänker jag.
 
Jag har funderat på vad jag skulle kunna jobba m ist för i omsorgen.
Och jag är helt blockerad, det får ju inte vara tungt...
inte mycket gå o stå..lr sitta utan fritt på så sätt.
 
Jag har ju ingen annan utbild än usk, och inte har jag lust att plugga vid denna ålder.
Vill ju bara hanka mej fram o få en lön jag kan leva på t det är dax för pension.
 
Inte kul alls de här !.
 
Hur som helst så får jag börja försöka få till ngn plan .
Fast just nu kan jag inte tänka.
Önskar sinnesfrid, inte ständigt behöva oroa mej för både de ena å de andra...
ekonomin är ju det största.
Förlorar ju redan nu ca 6000/ mån .
Det säger en hel del inte sant.
 Imorgon ska min fackrepr på möte ang mej bl.a...
och då ska hon försöka förhandla lite åt mej.
Jag är glad att jag har facket m mej, och har haft under hela resans gång.
Vet att hon gör så gott hon kan för att hjälpa mej.
Många klagar på att facket inget gör, men jag o flera m mej vet att dom gör så gott dom kan.
Men folk forts gå ur facket, o svagare blir dom.
Vi behöver varandra, för att stå emot arbetsgivaren...
Det är min fulla övertygelse.