gunsanstankevurpor

både då det kommer t jobb...

hälsan...

ekonomin.

Dessa går ju iofs hand i hand.

 

Och så kärleken !

 

Var i kontakt med facket igår...

(benämns som X)

 

förklarade situationen...

att jag e helt kaputt m a o.

Har sån jäkla värk, så inget hjälper.

 

Sitta, ligga, stå o gå...

korta stunder som gäller.

Käkar värktabletter...

ömsom smörjer m smärtstillande gel.

Lite problem m insmorningen , når inte överallt.

Men jag gör så gott jag kan.

 

Hur som helst så talade jag om för X, som jag har med mej på resan,

att det inte finns så värst mycket hjälpmedel i äo.

Att det handlade om ekonomin så det finns inte utrymme för så mycket.

Att det ska vara så svårt få ngr höj o sänkbara pallar att sitta på då personalen hjälper

brukarna vid torkning, påklädn m m, tycker jag o X är märkligt.

Inte ens strump pådragre finns...

det tar på krafterna o sliter väldigt mycket på kroppen dra på stödstrumpor.

Tydligen får brukarna bet det själva o de har dom kke inte råd med...

det avgör ju godemän o anhöriga.

Har hört fr flera att såna hjälpmedel finns knappast inom äldreomsorgen..

bara inom handikkapp.

Fattar inte..

är personalen inte lika mycket värda i äo som i of ? !

Fy 17...

jag säger inget mer.

Tror ni förstår vart jag vill komma.

 

Kort sagt så kommer jag inte kunna jobba inom äo fram t min semester, tbx på ruta ett :-(

Aldrig får man vara glad...

nöjd o tillfreds.

 

Alltid e de nåt.

 

Eftersom jag är tjänstledig fr mitt ord jobb så får jag ju inte lön enl det schemat s a s.

Min månadslön har jag men det blir ju ingen ob alls om jag inte jobbar kvälla o helger.

Som det har sett ut senaste tiden så har det varit jobb mån t fredag fr 7-16.

Ger ju inget extra...

Sen ville ju områdeschefen o personalkonsulten att jag skulle börja m sjukgym igen.

Funkar ju inte...

jobbar jag t 4 alla vardagar, hur ska jag då få tid ?

Gå ifrån jobbet...

fick jag till mej, ja ja så bra o lämna kollega ensam under tiden.

Bara det att både jobba  o så orka m gympass o så tbx t jobbet...

det hör väl vem som helst att då bör man vara pigg för att fixa det.

 

Eller är det jag som tänker fel ?

I vart fall som helst så fixar inte jag det.

 

Tror att dessa som tycker så mycket skulle få ta över smärtan ngr veckor så kan dom snacka sen.

Ngt liv finns de just ingen ork till....

men snacka går ju.

Usch jag e så less...

spyfärdig...

ledsen..

You name it !

Jag kan som sagt inte jobba m dessa brukare...

så nu blir det kontakt m omrchef o perskon igen.

 

Dom lär sucka bådse en o två ggr.

Men vad gör man :-(

 

Chefen på stället jag varit måste jag oxå kontakta...

tyvärr....

för en bra chef växer inte på träden...

och goa kollegor ska man inte ta för givet.

Mycket skitsnack i kvinnoyrken ju.

Så visst ser det mörkt ut...

enl mej då.

Tydligen ska lönehöjningen vara klar nu med...

jippiieee...

not...

inte om den tf enhetschef vi hade på jobbet får bestämma...

för hos den stod/står jag inte högt i kurs.

Tycker faktiskt de e för j*vligt att det ska vara på det viset.

Slicka röv o ringa t chefen för minsta lilla ligger inte för mej.

men dom som gör det är ju gullgrisar o får mer i plånboken.

Ytterligare en oro.

 

Och så kommer vi t dejtandet då...

jag har inte råd att åka t honom.

 

Just nu har han fullt upp m sjuk anhörig m m...

och han har inte bättre ekonomi han.

 

Så vad som händer vete katten.

 

Hoppas att vi står ut..

att det kan bli ngt..

men vi får just inte chansen att ta reda på hur vi vill ha det s a s.

Att vi tycker om varandra, det råder det ingen tvekan om...

men mer då, ses man inte så ärdet ju svårt få vetskap :-/

 

Jag vet ju överhuvudtaget inte ngt om min framtid...

jobb, hälsa osv...

styr helt över mitt liv.

Känner mej hjälplös...

 

Nu har jag gnällt färdigt...

förstår att ni blir less på mej.

Kke inte ens orkat läsa hit :-D

Men det här är ju ett sätt för mej att hantera allt omkr mej.

Sååå jag e lessen, men det blir säkert mer gnäll framöver :-P

Ngt positivt iaf..

morsdag på sön <3

 

Blir utbjuden enl tradition på ngn restaurang...

i kärt sällskap av barn o barnbarn .