gunsanstankevurpor - Smittsamt.

Gunsan

Jag är en kvinna mitt i livet, tror man säjer så :-) Jag är både mamma o mormor, farmor tycks det dröja innan jag blir. Både jag o barnen bor i en liten stad i Småland. Är singel... o det ser inte ut att bli ngn ändring på den fronten. 30 år levde jag m mina barns far. Sen räckte det . Jag jobbade 100% t kroppen sa nej... orkade inte m arbetstyngden o arbetstiderna. Eftersom kraven på oss i omsorgen bara ökade. Vi skulle göra mer o mer utöver omsorgen av brukarna. Helst göra 2 personers jobb m m m m. Bad om att få bli omplacerad.... hamnade på ännu tyngre jobb. Så jag blev långtidssjukskriven. Sen hette det att det fanns inget annat jobb t mej... så jag blev avskedad. Så mycket var jag värd ! Alla krämpor o arbetsskador gjorde att jag blev arbetslös. Är på det klara m att jag aldrig mer kan jobba 100% . Smärta dagligen, men vissa dagar är bättre än andra. Ekonomin är under all kritik... har inte ens hälften av vad jag tjänade då jag jobbade. Så det är tufft. Nu har jag berättat lite om mej.... om ni är intresserade så delar jag med mej av min vardag i bloggen. Välkomna till mina tankevurpor :-)

Smittsamt.

Det finns mycket som smittar rumt oss.... inte bara när det gäller sjukdomar. Utan även hur vi är mot/med våra medmänniskor... Människor vi möter på vår arbetsplats... folk vi stöter på ute på gator o torg. En positiv utstrålning gör under... ett leende smittar av sej.... ett gott skratt smittar som en löpeld. En negativ o pessimistisk attityd... drar ner de flesta som finns i närheten. Möts man av sura miner o bara en massa negativitet på jobbet , så försvinner arbetslusten rätt fort. Nu menar jag inte att man ska gå omkring o föreställa sej... men vi kke kan tänka på att vårt leende kan förändra en hel dag för kke just den personen vi möter i detta nu. Allt är så anti, negativt i större delen av vår värld sen en tid tbx. Inte konstigt att var och en av oss tappar sugen ibl..... att vi blir sura o tvära. Inget blir ju bättre av att vi går o e ilskan o har mungiporna nere vid knävecken... försök att tänka lite positivt, vi har ju faktiskt mycket att glädjas åt. Allt e ju inte pest o pina. Jag mår inte bra av att bli påverkad av en massa negativitet... det finns nog ingen som gör om sanningen ska fram. Så jag ska försöka ännu mer .... att ge folk jag möter mitt leende :-)