gunsanstankevurpor

Undrar hur jag hade gjort...

valt.

 

Nu med facit i hand.

 

Om jag hade vetat vad jag vet nu...

Hade jag tänkt annorlunda...

kke iaf vägt för och mot !

Hade jag haft förmågan att se in i framtiden...

så vete katten.

 

Är tveksam till att jag skulle vara här där jag är då.

Eller så skulle jag  göra precis samma sak igen...

just pga väga för o mot.

 

Nåja...det är som det är.

Måste försöka lära mej att inte ta åt mej...

låta bli o nappa.

 

Kan ju som sagt spela in...

så kan ngn försöka klara sej ur de bevisen.

Fast  omöjligt är de ju inte...

en del klara sej ur det mesta.

Ja jaaaa...hur man än vänder sej så har man rumpan bak.

 

 

Önskar  att jag  kunde slippa den här känslan av tomhet...

känner mej så enormt ensam ibl, nu för tiden oftare

 

Bortglömd....Nästan övergiven.

 

Äsch ....svårt att förklara.

 

Men jag har ett hål inombords...

som behöver fyllas...

med ömhet, kärlek, vänlighet och tillit.

 

Jag mår bra av ensamtid... i lagom mängd.

Men nu har det blivit för mycket.

 

De flesta månar om sitt med rätta...

det gör jag med.

 

Men ibl glömmer vi bort att leva, ta för oss av det som erbjuds.

Jag e urdålig på det.

Är ju inte så tuff, även om de kan verka så.

 

Tänk om jag kunde se in i framtiden...

se vad som väntar...

kunna påverka.

Kunna välja annan väg.

 

Drömma får man...

och det är nog där..

jag får hålla mej.

 

I drömmens värld !