gunsanstankevurpor

mot sitt slut. Helt sjukt, jag tycker att tiden går så jäkla fort.....

Inte gick de lika fort då jag var ung /yngre ;-) väl ?

 

Det är ju inte bara jag tycker det rinner iväg, var och varannan människa säger detsamma ju.

 

Jaja det e ju inget jag kan påverka....

kan varesig stoppa tiden lr  vrida  tbx.

Men med facit i hand så skulle de inte va dumt få vrida tbx lite...

styra upp saker...

undvika vissa händelser ;-)

 

Visst vore de nåt :-D

 

Vi har ju haft en vattenläcka här i trappan, nåt som jag inte uppmärksammade....

precis utanför min dörr...

blött.

Halkade naturligtvis, slet mej som attans i min redan dåliga rygg.

 

Borde kke varit uppmärksam, men inte 17 hade jag en tanke på att det kunde va blött..

att ett rör gått sönder :-/

 

De e som de är....

hoppas de går över snart så jag kan jobba. 

 

Det  är ju den där vanliga sitsen man hamnar i...

har inte råd, förlorar ju massor m pengar på en inte alltför hög inkomst.

 

Jag är fortf lite nere/deppig...

tycker synd om mej själv typ.

Less på de med, less på mycket faktiskt...

men...

det vänder ju igen.

DET, vet jag...

önskar bara det kunde göra de på stört. :-)

 

På nåt sätt måste jag få ett inre lugn, inte känna mej uppstressad....

nte ha den där knuten i halsen....

lr den i magen.

 

Till slut så fixar jag det (Y)

 

Tänkte börja planera lite för semestern, kolla läget om folk är hemma..

OM jag kommer förbi :-)

 

Får ju åka buss lr tåg mest, fixar ju inte köra ngr längre sträckor själv.

Resesällskap kke vore nåt isf :-)

 

Kärleken lyser m sin frånvaro...

gör väl inget heller för att hitta honom, så vad kan jag begära !

 

Pratar ju med ngr gubbar...om är toppen, trevliga...

roliga med :-D

 

Men dom bor ju inte nästgårds...

så  det är ju en vänskaplig basis som gäller. 

 

OM jag mot förmodan inte skulle få en känsla av att ngn av dom vill lära känna mej mer :-)

 

Fast så trög som jag är så skulle dom behöva skriva de på näsan på mej.

Skulle nog ha svårt att tro på det iaf.

Självkänslan är ju inte såååå stor...

den där jag duger känslan, sitter långt inne.

 

Sånt e livet.

 

 

 

Jag har iaf bestämt mej försöka hitta lite släktingar norr över, inte så lätt när jag inte vet mer än vad mina 

kusiners pappa hette.

Naturligtvis så vet jag ju min farmor o farfars namn oxå :-)

Tror jag ska slänga ur mej frågan  på fb, hos en kusin...

vem vet!