Det tar längre o längre tid...

att återhämta mej fr dessa sovjourer på jobbet. Är ju inte ensam om att tycka dom passen är pest..av oss i  pers så är de kke 2 som sover ngt så när.
Hopplöst att ligga o vrida o vända sej, slumra t en stund då o då...och veta att jag måste vara pigg o klar kl 5.30 nästa morgon och ta mej an första arbetsuppgiften.
Igår så gick jag o lade mej på fm efter de passet...sov ngr tim, men oroligt. Lagade mat..åt, satt vid datorn en stund. Gjorde inköpslista för jag skulle handla. Gick o lade mej ist, orkade inte stå på benen. Somnade o sov ngr tim.
Inget av de jag hade planerat blev gjort, förutom handling... den var jag klar m framåt 19.00.
Hela kvällen slumrade jag t och fr i soffan... Nu har jag sovit hela natten och börjar känna mej som vanligt.
Ibl så tappar man sugen... spec då man tänker på att vi inte ens får räkna in alla tim vi faktiskt är på jobbet.
Inget bra avtal kommunal slutit...vi skänker 180 tim/år till  arbetsgivaren.
Bättre avtal, och bättre villkor, bättre löner vore inte dumt. Då kke de skulle finnas vikarier, under förutsättning att dom blir bra behandlade oxå. Inte som slit o släng varor.
Med sept lönen ska vi får löneförhöjningen... men ff...idag den 14/ 9....har vi inte ens fått veta hur mycket vi får.
Alltså.... ska de gå till så här ?
 
Likabra lägga ner här, för nu är de mycket som hänt.... 
Fått veta så mycket, så man blev chockad...
som gjort att man bara vill skita i allt...
 
Faktiskt !!!!
Men de gör man ju inte...
 
Utan man ältar...
man blir ledsen...
man blir arg...
man blir besviken...
man funderar.....
Med man menar jag mej själv alltså...här och nu.