Helt kort..
vet inte vad som händer med mej...Jag har väl aldrig nånsin varit så här känslig, är så jäkla stressad...den där eländiga inre stressen som är så jobbig :-( Allt bubblar runt,jag ältar, grubblar...försöker komma t insikt, vad göra...hur hantera. Men de går ju inte, inte gör smärtan det lättare.
Fattar inte vad jag ska göra....jag fixar det inte, idag bröt jag ihop totalt..inför chefen och kollegor mfl.
Fick bara en fråga....en vänlig omtänksam fråga.. Hur mår du ? Det räckte för jag skulle börja storgråta.
Inte spec kul sitta å gråta framför alla, nya kollegor osv. Men dom är så himla rara o goa..varenda en av dom.
Ingen som hade ngr negativt lr så att säga pga mitt sammanbrott. Fick t,om stöd fr ett totalt oväntat håll.
Man kan inte älska alla o vi har aldrig gått riktigt bra ihop, men vi har iaf accepterat att vi jobbar ihop o oftast så
funkar det. Vi kan uppföra oss...men så idag så tog hon mej åt sidan, lät mej verkligen få veta att hon stöttar o ställer upp. Om det blir så att jag bestämmer mej för följa hennes råd.
Hennes stöd betyder mycket.
Vad allt handlar om berättar jag ev sen...
Inatt hoppas jag kunna sova iaf...nu när jag har lättat mitt hjärta här.
Gäspar stort :-)
Kära vännen! Det gör så ont att läsa att du inte mår bra! Vill bara säga att jag finns här om du vill prata, kanske lättare att prata med någon som inte vet vad det hela handlar om...?? Du får så gärna ringa, jag kanske inte kan hjälpa men jag brukar vara rätt bra på att lyssna... Så ring, om du känner för det!!! Stor varm kram från mig!