Silvertejp i all ära.
Då börjar det klagas...
svartmålas...
överdrivas....
vända på saker och ting...
För att framhäva...kunna försvara....för att inte själv framstå i dålig dager....
för att inte visa sina egna fel o brister.
Till slut blir det dynga av det hela....och den sprids..till alla som behöver gödsel.
Alla som behöver gödning...för att det ska växa...ta fart....tar till sig.
När man fått tillräckligt med gensvar...
när man har lyckats med sådden...
då är det dags att förpassa...
Soptippen kanske är ett lämpligt ställe....
där ligger det....
glöms bort...
till slut så har det förmultnat...
Kanske inte ens ett minne finns kvar.
Men ...kanske... så behöver det inte gå så långt....
någon annan kanske ser möjligheter
innan det är försent.
Tycker att detta ska inte ratas...utan ges vård...skötas...vara rädd om.
Ges en chans att visa att det finns potential....att glädja, göra andra lyckliga...
en lång tid till.
Med kärlek och omtanke så vårdar man....
man ska vara rädd om det man fått...
är man inte det...
utan misssköter...
Då har man inte heller varit värdig.
Det sägs att man kan laga det mesta med silvertejp.....
det kan nog stämma till stor del.
men en skada som sitter djupt.....
behöver mer än så.
Ja du silvertejp är bra =) Såg en igår som hade lagat sina mjukisbyxor med det =)))
Kram på dig